Springa i luften

Drömde att jag sprang på en grusväg och blev medveten om att jag drömde, kände att jag låg i sängen. Fortsatte springa fast jag låg på magen. Vände mig om på rygg, fortfarande springande. Fick för mig att jag låg och viftade med armar och ben i luften och öppnade ögonen och såg armarna och benen uppåtsträckta i det mörka rummet. Tänkte att det skulle vara pinsamt om Åsa såg detta och vaknade. Då upptäckte jag att jag fortfarande låg på mage!

Sittande

I ”tillståndet” igen. Antog åter igen att jag låg i 90 grader mot vad jag egentligen gjorde. Viftade obehindrat med höger astrala arm i luften. Reste mig upp sittande. Lyckades inte få det att var länge. Tänkte att jag skulle ”svischa” upp rakt uppåt och föreställde mig det men vaknade då.

Äkta klardröm!

Jag hade min första riktiga klardröm! Drömde först att jag och Åsa var vid ett museum som liknade det i Helsingfors (moderna museet) och jag skulle gå på toa. Gick in men toan var förbyggd. Först såg väggen helt slät ut men sen syntes några gångjärn och en knopp, men det gick inte att öppna dörren. Jag vände mig om och såg ett hål i väggen. Hålet var upplyst, som om det vore ett konstverk. Tänkte att ett sånt hål i väggen drömmer man bara om. Och så började jag verklighetstesta, flyttade huvudet fram och tillbaka för att kolla att perspektivförändringen stämde, och det stämde mycket bra så jag tänkte att detta var ju verkligen ingen dröm. Men då insåg jag att det var det ju visst! Jag hade ju nyss legat och hållit på att somna, och det jag var med om var så pass konstigt så jag måste drömma nu! Jag tittade in i hålet, där låg några stenar, och det var verkligen helt verkligt, knivskarpt, ändå visste jag att jag låg i min säng och drömde! Fantastiskt! Sen vaknade jag av upphetsningen.

Obehindrad rörelse

Jag var i tillståndet ganska länge. Fokuserade medvetandet till en punkt och kände hur jag liksom gled eller flöt iväg. Var inte förlamad, det vill säga jag kunde röra min astrala arm obehindrat. Jag viftade med den i luften ganska länge. Den hade ingen tyngd. Den fysiska kroppen kände jag inte. Hade hela tiden en känsla av att sängen stod 90 grader vriden mot vad den egentligen gör. Försökte skaka loss mig från kroppen men hörde ”fnasande” från sängkläderna och gav därför upp. Varför tittade jag mig inte omkring? Varför satte jag mig inte upp, jag var ju inte förlamad? Verkar som att logiken stängs av i tillståndet. Nästa gång ska jag 1) tänka efter hur rummet ser ut egentligen och 2) se efter och 3) sätta mig upp, även om det verkar som om det är min fysiska kropp som rör sig.