Författare: Elias

Tre sorters socialister

Det finns tre sorters socialister: egoistsocialister, nationalsocialister och internationalsocialister.

Eller rättare sagt, de två första finns, den tredje typen finns inte eftersom den är så omöjlig, men den i alla fall möjlig att föreställa sig.

Egoistsocialister bryr sig bara om en sak: att sko sig själva på andras beskostnad. Till detta tar de hjälp av statens våldsmonopol. De röstar fram partier som gynnar dem själva. De kan säga att de är socialister för att de vill dela med sig till andra, men det är bara retorik. Till syvende och sist är det alltid bara de själva som har betydelse. De lever ofta på A-kassa eller socialbidrag och har inga moraliska betänkligheter inför det, försöker inte komma ur det. De få som jobbar klagar ständigt på att de inte har lika hög lön som grannen.

Nationalsocialister kanske ni trodde var i stort sett utdöda efter andra världskrigets slut, men det är inte sant. Judehat, krigshets och nazismens symboler är i stort sett utdöda, ja. Men resten av nationalsocialismen lever och frodas. Staten ska vara stor och stark, individen betyder ingenting. Alla ska offra sig för det Nationella Stora Målet. Skatt betalar man gärna hur mycket som helst, för staten är alltid god och vet bäst i alla lägen. Staten äger egentligen alla pengar, och om individerna får behålla något av det de har arbetat ihop ska de vara tacksamma.

Nationalsocialister ser sig själva som goda, de säger att alla ska hjälpas åt och inbillar sig att de är generösa och givmilda på riktigt. Det är bara det att denna ”hjälpsamhet” och ”generositet” stannar vid landets gränser. De kämpar för ”rättvisa” löner och levnadsvillkor inom landet. Förhållandena utomlands har de inte en tanke på att jämföra med. Det ses som självklart att skattepengar som tas ut av högavlönade ska gå till lågavlönade inom det egna landet, trots att dessa pengar skulle göra mångdubbel nytta utomlands.

För övrigt är det inte deras egen hjälpsamhet de skryter med. ”Stjäl från mig!” säger de till staten. ”Jag har inget eget samvete och ingen aning om vem jag vill hjälpa, ta mina egendomar och gör det åt mig!”

Invandringen ska vara starkt begränsad, därför att människor utomlands ses som hot och problem istället för resurser. Man släpper gärna in ett fåtal flyktingar för syns skull, men absolut inte några som enbart kommer för att arbeta, för det antas att jobb då försvinner för de som redan bor i landet. Som om inte fler människor skulle skapa jobb!

Internationalsocialister är bara en teoretisk, påhittad typ av socialister. Jag nämner dem ändå, eftersom det är den enda typ av socialister som skulle kunna ha någon form av logiskt sammanhang med det socialister brukar säga. Deras prat om ”rättvisa” i betydelsen ”alla ska ha lika mycket” borde rimligtvis gälla alla människor i världen (och egentligen alla andra varelser också!).

Eftersom Sverige är ett internationellt sett mycket rikt land så borde alla internationalsocialister skicka merparten av sina tillgångar utomlands så fort de uppstår, för att jämna ut olikheterna. De borde även avskaffa landsgränserna och släppa in alla som vill. Men eftersom de vill ha en så kallad välfärdsstat och ser alla invandrare som hjälplösa offer skulle statskassan genast ta slut på grund av flitigt utdelande av socialbidrag.

Landet  skulle alltså snabbt kollapsa ekonomiskt, och det skulle inte längre finnas något att dela ut. Det vet egentligen socialisterna, och därför är de inte internationalsocialister, utan nationalsocialister (lös uppskattning andel ca 80%) och egoistsocialister (ca 20%).

Några andra typer av socialister finns inte.

(Den uppmärksamma läsaren kanske vill påpeka att så kallade frihetliga socialister är internationalsocialister eller en helt egen typ, eftersom de inte vill ha en stark stat. Men jag menar att även de är nationalsocialister, helt enkelt eftersom det krävs en stark stat för att driva in höga skatter och hindra folk från att driva företag och förfölja människor med avvikande åsikter. Men om de skulle klassificeras som internationalsocialister så visar det bara hur omöjliga deras idéer är.)

Döda älgar jättekul enligt Stefan Löfvén

”Jag har inte varit så glad sedan 1991”, har SvD som rubrik på en artikel om nye s-ledaren. Vad hände 1991 som var så roligt, tänker jag. Sovjetunionen föll samman? Carl Bildt blev statsminister?

Nej, det han var med om då var att han ”fällde” sin första ”18-taggare”. Med andra ord dödade han en stor och ståtlig älg och tyckte det var jättekul. Och har fortsatt med älgdödande sedan dess. Synnerligen osympatiskt.

”Hinna” vid återinträde

Jag har flera gånger vid uppvaknande från sömn varit med om följande: Jag blir medveten trots att jag fortfarande sover. Jag får en känsla av att jag – hela jag – förflyttas i en riktning. Känner viss rädsla, vad är det som händer? Ett motstånd känns, jag är bara en punkt i rymden som krockar med något slags hinna som töjs och så plopp spräcks hinnan och verkligheten omkring mig förändras och blir mer… fysisk. Jag är vaken i min fysiska kropp.

Allt detta händer på bara ett par sekunder ungefär. Med tiden har rädslan minskat och därmed den analytiska förmågan ökat. Senaste gången var jag inte särskilt rädd alls och då gick återinträdet snabbare än någonsin, nästan som en smäll – svooosch, motstånd, bang, hinnan forcerades och jag är vaken i den fysiska kroppen, allt på någon halvsekund. Upplevelsen var också tydligare än någonsin.

Bashar om 2012

Utomjordingen Bashar säger om 2012 (min översättning från engelskt tal i en video från 2009):

En sak vi redan har sagt till många av er är att tröskeln som ni kallar 2012 helt enkelt innebär att frontlinjen för det kollektiva medvetandet uppnår en kritisk massa. Idén är att på andra sidan av den speciella tidpunkten kommer det att bli fler positiva impluser på planeten än negativa. Vad ni gör med det är fortfarande upp till er. Men det kommer att vara tillgängligt för er därför att det kollektiva medvetandet på planeten, liksom en vågs frontlinje, kommer att vara sådant att ni kan hoppa in i det lättare, med mindre ansträngning.

Vi har också nämnt att under en lång tid – många tusen år – med avseende på er relation med utomjordiska samhällen såsom vår egen, har er planet varit i en sorts ”håll händerna borta”-karantän i vilken vi inte kan, inte tillåts störa er på något sätt i er utveckling. Efter 2012 tar denna karantän slut.
Vi kommer inte längre att hållas tillbaka av karantänen, vi kommer efter den tidpunkten endast att handla efter vad ni alla väljer att göra och den sorts verklighet ni alla väljer att skapa.

Därför är det faktiskt upp till er hur ni upplever denna övergång. Kom ihåg att det finns ett oändligt antal parallella verkligheter som pågår samtidigt. Det är inte så att du faktiskt ändrar på världen du är i, du ändrar din frekvens så att den stämmer överens med värld du föredrar att uppleva, och då upplever den parallella värld som redan finns på den nivån. Det kan se ut som om allting omkring dig har förändrats, men det är faktiskt du som har förändrats, och i någon mening flyttat dig själv till en värld i vilken det redan finns versioner av de andra människorna som är förbundna med den världen. De som inte finns på den frekvensen befinner sig inte längre i din verklighet. De kommer helt enkelt att försvinna från ditt liv på ett eller annat sätt.

Även om ni nu fortfarande deltar i en kollektiv överenskommelse som tillåter er att uppleva många människor med olika trossystem som skiljer sig mycket från era egna – till och med inkompatibla med den frekvens ni föredrar, så kommer med tiden inte detta att vara möjligt längre. Dessa människor kommer att fasas ut från er verklighet, de kommer att bli kvar i den verklighet i vilken deras frekvens passar. Och ni kommer att ha försvunnit från deras verklighet. De finns i en annan värld och har sina egna upplevelser baserat på den frekvens de mest trodde skulle inträffa.

Så när ni genomgår dessa övergångar, när ni ser på idén om förändring av er planet, kom ihåg… många av de saker som har förutsetts är uttalanden som gjordes vid tidpunkten för en viss energi, vid tidpunkten då profetian gjordes. Därför finns det egentligen inget sådant som förutsägelser av framtiden. Det finns inte bara en framtid. En förutsägelse är en avläsning av energin som finns vid tidpunkten då förutsägelsen görs.

Om den energin ändras, så blir förutsägelsen ogiltig. Om den inte ändras, så slår förutsägelsen in, som ni kallar det. Men det är upp till er. Många gånger räcker det att höra förutsägelsen för att den ska förändras. Därför att då kan du göra något åt saken. Personen som gör förutsägelsen säger ”Titta, så här ser vår energi ut. Vill vi stanna här eller vill vi förändra den? Vill vi uppleva övergången på det här sättet? Eller på det här sättet?” Det är ert val.

Nu bestämmer du hur du vill uppleva den här övergången. Vilket slags förhållande vill du ha till andra, och med din värld, och med Anden, och med Allt som finns? Hur vill du uppleva denna verklighet? Vem vill du vara? Det är det som bestämmer vad du ska uppleva. Och du kan till och med, under en tid, stå precis bredvid någon som väljer att uppleva övergången på ett väldigt skrämmande, destruktivt sätt, du kan stå precis bredvid den och inte uppleva någonting alls som de upplever.

Kategorier av väsensskilda företeelser

Jag: Vilka helt väsensskilda typer av företeelser finns det?

Materialisten: Vadå helt väsensskilda, det beror väl på vilken nivå man lägger det. Månen är väldigt olik ett glas saft till exempel…

J: Jag menar att du ska försöka dela in universums alla tänkbara företeelser i så få kategorier som det bara går, utan att det bara blir kvar den enda kategorin ”företeelser”. Månen och saftglaset är båda materiella företeelser, så de tillhör samma kategori.

M: Liksom allt annat materiellt, okej. Jag försöker komma på någon kategori som inte har något gemensamt med något materiellt. Rumtiden kanske?

J: Jag skulle nog räkna rumtiden till det materiella. Einstein har ju visat att tid och rum kan böjas vridas precis som vilken materiaklump som helst. Det är bara en annan sorts materia, som fungerar som behållare åt den materia vi känner som partiklar och vågor.

M: Kanske det. Nej, jag kan absolut inte komma på någon mer kategori. Allting har ju sin grund i materien, eller hur? Det är det enda vi vet existerar.

J: Men vad är det som styr materien?

M: Naturlagar. Matematiken.

J: Just det.

M: Du menar alltså att såna regler utgör en kategori som är väsensskild från kategorin materia?

J: Japp. För vad har de reglerna gemensamt med materian?

M: Jag kan inte direkt komma på något.

M: Exakt. Fast jag skulle vilja kalla kategorin naturlagar och matematik för ”det oföränderliga”. En gång för alla fastslagna regler som inte kan förändras. Ett plus ett är alltid två och kan aldrig bli något annat.

M: Men naturlagarna kanske kan förändras, även om inte matematiken kan det.

J: Det kanske kan vara så att i vissa delar av världsalltet gäller vissa naturlagar och i andra delar andra, men till syvende och sist måste det finnas någon stabil grund även för dessa variationer. Annars skulle vi ha ett helt kaotiskt universum.

M: Okej, då har vi två väsensskilda kategorier: det materiella och det oföränderliga. Men då känns det lockande att ändra namn på det materiella och kalla det för ”det föränderliga”. För materia förändras ju ständigt.

J: Precis vad jag just tänkte föreslå! Det blir symmetriskt och bra. Fast jag anser att det finns fler företeelser än det materiella som är rörligt.

M: Det kan jag inte tänka mig.

J: Tänk efter mer.

M: Jag kan inte.

J: Tänk, tänk, tänk! Upplev hur fantasin flödar och inspirationen strömmar till!

M: Va?

J: Tankar, känslor och alla slags upplevelser är något rörligt som är helt väsensskiljt från materian.

M: Nej nu går du för långt, tankar och upplevelser är ju något helt subjektivt som händer i varje persons hjärna. Det är ju ingen företeelse som finns egentligen.

J: Men dock är det företeelser, du kallade det just så själv. Hur vet du att de inte finns? Om du upplever dem så finns de väl. Allt vi kan uppleva finns i någon mening i det ögonblick vi upplever dem. Det är väl inte konstigare än att naturlagarna finns trots att vi inte kan ta på dem. Skillnaden är bara att våra upplevelser är rörliga och vi kan själva styra dem i viss mån.

M: Okej då. Men i så fall hävdar jag att materian kan upplevas också. När en blomma reflekterar en ljusstråle så kan jag uppleva blomman med hjälp av mitt öga.

J: Nej, det du upplever då är en bild av en blomma, inte själva blomman. Materian kan orsaka upplevelser, men det går aldrig att uppleva själva materian.

M: Jaha. Nu väntar jag bara på att få höra hur även det oföränderliga kan delas upp i fler delar. Av symmetriskäl.

J: Vem är det som upplever?

M: Alla som kan uppleva. Alla som har hjärnor.

J: Nej, du upplever med hjälp av din hjärna. Ditt jag är det som är medvetet om de signaler som hjärnan genererar. Hjärnan och upplevelserna är föränderliga, men jaget är oföränderligt.

M: Hur vet du det?

J: På vilket sätt skulle ditt jag förändras? Din personlighet kan förändras, men inte ditt jag. Jagets enda egenskap är att vara medveten. Medvetandet kan inhämta massor med olika upplevelser, men själva medvetandet förändras aldrig. Precis som med naturlagarna. Jaget/medvetandet hör alltså till samma kategori som naturlagarna eftersom det är oföränderligt, men i övrigt är det helt väsensskiljt. Kolla här, jag ritar på servetten:

Vi har alltså två huvudkategorier: Oföränderliga och föränderliga företeelser, som var och en kan delas in i två underkategorier. De oföränderliga kan delas in i naturlagar och jaget. De föränderliga kan delas in i materia och upplevelser. Nu kan vi göra några intressanta iakttagelser eller paralleller.

Vi vet att jaget upplever upplevelser. Kan det då vara så att naturlagarna i någon mening upplever materien? Vems jag eller medvetande är då naturlagarna? Guds? Är i så fall materian Guds upplevelser? Och är då våra upplevelser ett slags materia för oss?

Vi vet att upplevelser genereras av materian. Kan det vara så att jaget genereras av naturlagarna?

Eller om vi ser upplevelser som en sorts andlig materia, kan då jaget ses som en sorts andlig naturlag?

Vi vet att naturlagarna styr materian. Kan det möjligen vara så att jaget styr sina upplevelser? Fast i själva verket är det väl så att naturlagarna ger upphov till materian. Då skulle ju det betyda att jaget ger upphov till upplevelserna!

Intressanta frågor, eller hur? Hallå, vart gick du?