Morrande björn under isen

Hade en typisk ”misstolkningsdröm”. Var på isen utanför Laxön, kastade en boll så långt jag kunde, gick sen mot den. Det var mycket ljust. Föll genom skaren till lös snö så att bara armarna och överkroppen stack upp. Tog mig upp men föll ner igen på ett annat ställe, och då föll hela jag ner. Tänkte att isen hade spruckit men det var bara helt mörkt och inte kallt. Hörde ett morrande/snarkande ljud och trodde jag hade hamnat i ett björnide, men slog bort tanken eftersom björnar inte har iden under isen.
Vad var det som egentligen hände? Jag var ute ur kroppen, kanske i lägenheten ovanför där det var ljust. Sedan åkte jag ner genom taket, vilket tolkades som att jag föll genom skaren, och det blev mörkt, eftersom det var mörkt i min lägenhet. När jag närmade mig min kropp hörde jag dess snarkande, vilket jag tolkade som morr från en björn.

Röst i huvet

På morgonen i det hypnagoga tillståndet hörde jag en röst som sa ”Nu har jag förklarat reinkarnationens princip, min vän”. Men vad som hade hänt innan det mindes jag inte. Jag bad att få se demonstrationen igen. Jag slumrade till litet igen. Så hörde jag rösten igen och vaknade till: ”Nu har jag demonstrerat reinkarnationens princip för dig, min vän”. Men inte heller då mindes jag händelserna innan, bara att något hade hänt, men inte vad.

Persienner

På morgonen blev jag medveten i en dröm om att jag hade sett något jag kände igen. Jag ansträngde mig igen för att se det, och såg två fönster med persienner neddragna. Vaknade. (I mitt rum har jag två fönster med persiennerna neddragna.)

Skarpt utan glasögon!

Kom i tillståndet igen. Öppnade ögonen och såg en av yuccapalmerna avteckna sig knivskarpt mot fönstret (jag låg på golvet på en madrass). Lade synbilden på minnet. Kände att ögonen var torra när jag blinkade men det var liksom i bakgrunden, jag såg perfekt ändå. ”Vaknade”, slog upp ögonen och palmen var naturligtvis mycket suddig eftersom jag inte hade glasögonen på mig. Jag hade sett utan mina ögon, och sett perfekt! Otroligt! Jag hade även försökt röra mig men det hade inte gått.

Lampa var reflektion

Jag ”drömde” att jag låg i ett rum som liknade mitt, i mitten på en säng lågt ner. Så låg jag också i verkligheten. I drömmen fanns en liten nattlampa några meter bort, ca 2 cm i diameter och i höjd med vanliga strömbrytare på väggen. Den lyste med ett vitt ljus. Rummet var i övrigt så mörkt att jag knappt såg något alls. Men jag började bli mer medveten och undrade vad det var för en lampa som jag inte mindes hade funnits där förut. Jag låg på rygg och satte mig nu upp i sängen. Det gick mycket snabbt och lätt, alldeles för lätt, inga magmuskler behövde arbeta och jag insåg smått chockad att det var min astralkropp som hade satt sig upp! I samma ögonblick var jag tillbaka i liggande ställning och jag blev lugnare. Jag rörde på armar och ben (de astrala alltså) och kunde inte komma på vad jag borde göra. Det varade ovanligt länge men till slut var jag ur tillståndet. När jag slog upp ögonen var de mer uppåtriktade än de hade varit i ”drömmen”. Men längre ner reflekterades en gatlykta i en silverblank stolpe på min bokhylla, precis i den riktning jag hade drömt om, ca 30 grader längre ner! I övrigt var rummet mörkt, som i drömmen.

Som tidigare hade jag inte haft besvär med att ögonen var torra av att öppnas mitt i natten, så jag måste ha sett med mina astrala ögon! Men jag misstolkade den reflekterade gatlyktan som en lampa i samma riktning.