Fast i diskhon

På morgonen stod jag i köket och tvättade ansiktet. Jag slogs av tanken att det här kanske var ett falskt uppvaknande och blundade för att se om jag vaknade upp någon annanstans. Jag trodde faktiskt inte att det var en dröm, men nu kände jag att jag inte hade någon kropp! En litet otäck känsla, för jag var ju ändå i köket! Och då, förmodligen för att jag inte kände att jag stod på något, började jag falla genom diskbänken! Men mitt undermedvetna envisades tydligen med att jag hade en kropp, för jag fick för mig att min överkropp drogs ner i diskhon och jag kunde inte komma upp! Då vaknade jag.

Fladder och dån

Jag var i tillståndet. Kände fladder i hjärtcentret och hörde dån, exakt som Robert Bruce har beskrivit det. Det kändes som att hjärtat slog minst 10 gånger i sekunden. Det kändes extremt fysiskt, det gjorde nästan ont. Men det kan omöjligt ha varit hjärtat, för det beter sig aldrig så. Nej, det var hjärtcentret, ett av astralkroppens chackran. När jag nu var med om det kom jag på att jag har varit med om det förut, men det har liksom inte registrerats i medvetandet. Dånet och hjärtfladdret växte mycket i styrka, ju mer jag slappnade av mentalt och kroppsligt.
Framgång i viljeframkallad projektion? Var faktiskt i tillståndet två gånger, den första kom jag in i det direkt från en dröm och vaknade upp. Kanske en reentry?