Kategori: Andlighet

I ”tillståndet” igen. Antog åter igen att jag låg i 90 grader mot vad jag egentligen gjorde. Viftade obehindrat med höger astrala arm i luften. Reste mig upp sittande. Lyckades inte få det att var länge. Tänkte att jag skulle ”svischa” upp rakt uppåt och föreställde mig det men vaknade då.

Jag framkallade ”tillståndet” avsiktligt. Var nog alltför vaken för jag var förlamad. Öppnade ögonen och allt såg normalt ut. Försökte röra mig och lyckades och vaknade (kom ur tillståndet).

Jag hade min första riktiga klardröm! Drömde först att jag och Åsa var vid ett museum som liknade det i Helsingfors (moderna museet) och jag skulle gå på toa. Gick in men toan var förbyggd. Först såg väggen helt slät ut men sen syntes några gångjärn och en knopp, men det gick inte att öppna dörren. Jag vände mig om och såg ett hål i väggen. Hålet var upplyst, som om det vore ett konstverk. Tänkte att ett sånt hål i väggen drömmer man bara om. Och så började jag verklighetstesta, flyttade huvudet fram och tillbaka för att kolla att perspektivförändringen stämde, och det stämde mycket bra så jag tänkte att detta var ju verkligen ingen dröm. Men då insåg jag att det var det ju visst! Jag hade ju nyss legat och hållit på att somna, och det jag var med om var så pass konstigt så jag måste drömma nu! Jag tittade in i hålet, där låg några stenar, och det var verkligen helt verkligt, knivskarpt, ändå visste jag att jag låg i min säng och drömde! Fantastiskt! Sen vaknade jag av upphetsningen.

Jag var i tillståndet ganska länge. Fokuserade medvetandet till en punkt och kände hur jag liksom gled eller flöt iväg. Var inte förlamad, det vill säga jag kunde röra min astrala arm obehindrat. Jag viftade med den i luften ganska länge. Den hade ingen tyngd. Den fysiska kroppen kände jag inte. Hade hela tiden en känsla av att sängen stod 90 grader vriden mot vad den egentligen gör. Försökte skaka loss mig från kroppen men hörde ”fnasande” från sängkläderna och gav därför upp. Varför tittade jag mig inte omkring? Varför satte jag mig inte upp, jag var ju inte förlamad? Verkar som att logiken stängs av i tillståndet. Nästa gång ska jag 1) tänka efter hur rummet ser ut egentligen och 2) se efter och 3) sätta mig upp, även om det verkar som om det är min fysiska kropp som rör sig.

Jag var med om något mycket märkligt. Det är omöjligt att beskriva med ord. Jag ”hörde” något slags blixt och dunder. Jag – eller omgivningen – rörde på sig. Jag blev rädd. Jag ryckte till på ett konstigt sätt. Detta hände förmodligen medan jag var i tillståndet, men jag kände inte min fysiska kropp.

Natten efter hade Åsa sin första klardröm. Det är uppenbart att detta är en förmåga som går att träna upp. Det verkar som att man drömmer klart bara genom att tänka på klardrömmar på dagen. Genom att flera gånger om dagen göra ett ”verklighetstest”, att fråga sig om det man just upplever är en dröm eller verklighet, så kommer man med stor sannolikhet att göra detsamma i en dröm. Och då upptäcker man att man faktiskt drömmer.