Zooooom…

Jag vilar ute i rymden, omgiven av stjärnor. Allt är mycket stilla och jag upplever inget annat än stillheten. Det här är en välkänd plats att vara på när man sover men inte drömmer.

Men så plötsligt är det dags att vakna. Zooooom, lodrätt rakt ner mot Moder Jord. Jag ser taket på huset komma mot mig i en svindlande hastighet. Tjoff, tillbaka i kroppen!

Öppnar ögonen. Oj, var är jag? Just ja, jag har ju en kropp också. Det är mörkt, jag ligger i sängen.

Men vad var det där som fastnade i mitt minne! Stjärnorna och stillheten, inzoomningen mot taket på stugan… jag såg taket på stugan!! Vilken hastighet jag hade! Allt hände på en bråkdel av en sekund.

Det är alltså så det går till när man vaknar direkt från drömlös sömn… vilken grej!

Universum är en rolig plats att vara i!

Den torra materialism nu kommer

En extremistisk ateist till rektor i Lövestad beslöt att bojkotta andra versen i ”Den blomstertid nu kommer” därför att den innehöll något om Gud:

De fagra blomsterängar och åkerns ädla säd,
de rika örtesängar och lundens gröna träd,
de skola oss påminna, Guds godhets rikedom,
att vi den nåd besinna, som räcker året om

Men vad menas med Gud egentligen? Om man tänker på just den kristna guden som nämns i bibeln så kan jag förstå om man inte vill indoktrinera barnen med de föreställningarna. Men den här versen handlar inte om något specifikt kristet, utan om att 1) naturen är vacker om sommaren, 2) detta visar att Gud är god och 3) Gud är god mot oss oavsett hur vi är och inte bara på sommaren.

Det är något som anhängare av de flesta religioner kan hålla med om. Men även om man är die-hard ateist så kan man byta ut ”Gud” mot ”Universum”. Universum är gott, är inte det en ganska trevlig tanke? Att även om vi måste uppleva naturkatastrofer och andra människors ondska så har i alla fall Universum gjort så att vi får uppleva en massa trevligt. Och då kan man väl se det som gott.

Man kan även tolka det humanetiskt, så att när det talas om Guds godhet så åsyftas egentligen våra egna attityder till varandra. Tyck om och acceptera varandra oavsett hur vi är. Men till och med det är tydligen för magstarkt för vissa rektorer, som bara vill sjunga om handgripliga saker som träd och blommor.

Hoptrasslade medvetanden

Bild på boken.Den kände parapsykologen Dean Radin har kommit ut med en ny bok, Entangled Minds, och jag har läst den. Liksom i föregångaren The Conscious Universe går han grundligt tillväga och presenterar statistik från undersökningar som visar att psi-fenomenen existerar.

Han presenterar även en hypotes om hur det skulle kunna fungera. I kvantfysiken finns ett fenomen som kallas entanglement, vilket jag förmodar bäst kan översättas med hoptrassling. Det innebär att två objekt kan vara sammanbundna som om de vore ett objekt, trots att de befinner sig långt ifrån varandra, och utan att någon information överförs mellan dem. Radin menar att det är i stort sett samma fenomen som orsakar psi, men i makroskopisk skala, alltså mellan två hjärnor.

För oss som själva har upplevt diverse psi-fenomen är det ingen tvekan om att han har rätt i att psi existerar. Däremot tycker jag att hans hypotes sitter för mycket fast i det gamla vanliga reduktionistiska materialistiska synsättet. Även om två hjärnor skulle kunna vara hoptrasslade, hur skulle de kunna känna igen varandras tankar? Även om ingen information överförs mellan hjärnorna, så måste den ena hjärnan orsaka ett visst mönster i den andra, och hur ska den mottagande hjärnan veta hur den ska tolka mönstret?

Nej, här måste vi vända upp och ner på hela tankesättet. Jag är övertygad om att det är medvetandet som är det centrala – själva grunden – både för människor och för kvantpartiklar. Materien är sedan en passiv produkt av medvetandet, inte tvärtom. Och det finns egentligen bara ett medvetande som alla delar på. Uppdelningen i olika medvetanden är en illusion. Därmed blir ”hoptrasslingen” självklar, ja det stora mysteriet blir i själva verket varför vi vanligtvis upplever oss som separata individer istället för en enda!

Hur som helst en mycket läsvärd bok.

Befria din själ!

De flesta människor gör skarp åtskillnad mellan vetenskap och religion. Man ska inte börja försöka forska i andliga fenomen, tycker de. Många hävdar till och med att ”vissa saker är det inte meningen att vi ska veta”. Det tycker jag mest tyder på en rädsla för sanningen. Dessa personer är rädda för att det ska visa sig att det ”inte finns något mer”. Eller att det de har trott på hela livet ska visa sig felaktigt. De föredrar att vara lyckligt – eller olyckligt – ovetande.

Själv föredrar jag att veta istället för att tro. Alltså forskar jag och försöker hitta sanningen. Jag kanske inte hittar hela sanningen, kanske inte ens en del, men jag kan komma fram till vad som verkar mest sannolikt. Det är ett förhållningssätt som borde vara självklart för den moderna sekulariserade människan. Nu har jag forskat i några år. Forskningen består i att ta del av andras upplevelser, experimentera med egna och resonera logiskt. Vad har jag kommit fram till?

Det må låta fullständigt häpnadsväckande, vrickat och flummigt till en början, men detta är vad jag har funnit: Det finns faktiskt något mer. Vi är inte bara buntar av atomer styrda av matematikens lagar. Medvetandet är mer än en illusorisk bieffekt av elektriska fält i hjärnan. Det finns fler världar än den fysiska. Det finns syften bakom alla händelser. Livet tar inte slut vid döden. Jovisst, det är helt obegripligt, absurt och… alldeles underbart! En befrielse för själen.

Man kan resonera mycket kring vad jaget eller själen är, men något vattentätt bevis vare sig för eller emot kan vi inte prestera, i alla fall inte med den kunskap som finns idag. Däremot kan man ställa upp olika mer eller mindre rimliga hypoteser.
Och om man menar att jaget är en produkt av kroppen så får man väldiga problem att förklara följande fenomen:

  • Ut-ur-kroppenupplevelser
  • Nära-dödenupplevelser
  • Fjärrsyn (clairvoyance)
  • Telepati (tankeläsning)
  • Prekognition (att förutse händelser)
  • Tidigare-liv-minnen

Dessa fenomen existerar bevisligen, dels eftersom en massa människor upplever dem, dels är de faktiskt vetenskapligt bevisade i experiment och undersökningar. Att det ignoreras av den etablerade vetenskapen beror dels på att fenomenen är omöjliga att förklara med det paradigm som råder, dvs att materia är allt som egentligen existerar och allt annat är bara biprodukter av den, dels att de helt enkelt är mycket svårundersökta.
För att förklara dessa ”övernaturliga” fenomen och göra dem ”naturliga” så måste ett paradigmskifte till, som innebär att man börjar acceptera immateriella holistiska företeelser i världsalltet. Kvantfysiken är ett steg på vägen, den påminner allt mer och mer om t ex gammal österländsk visdom.

En viktig (en del fysiker skulle säga den viktigaste) egenskapen hos kvantfysiken jämfört med den äldre fysiken är ”entanglement”, dvs att allting är sammanvävt till en enda enhet, även om det befinner sig separerat på stora avstånd i tid och rum. Det är en tanke som har funnits i den österländska mystiken i tusentals år. Och det finns fler likheter mellan kvantfysik och österländsk mystik. Det finns många böcker skrivna i detta ämne.

Landade i kroppen

Inatt drömde jag att jag tränade på att mota bort retsamma små andar. Jag var dock halvt medveten om att jag drömde och att det var jag som hittade på andarna med hjälp av mitt drömsinne. Jag hade en känsla av att jag svävade högt ovanför något fält. Sedan skulle jag ”hem” och jag var medveten om att risken skulle där vara större att råka ut för ”de riktiga” andarna.

Jag åkte nedåt, nedåt och min omgivning ändrades från den alltid så händelserika drömvärlden till den tysta och mörka fysiska nattvärlden. Jag hojtade (mentalt) ”Nu håller ni er borta” och boxade ut i luften (med mina mentala armar). Men jag kände att allt var frid och fröjd, här fanns ingen, det var helt tyst och mörkt. Sen var jag tillbaka i kroppen.