Den senaste tiden har jag inte haft några sömnparalys- eller ut ur kroppenupplevelser att tala om. Däremot har jag haft upplevelser i drömmar och i det hypnagoga tillståndet som verkar ha med tidigare liv att göra.
En gång i det hypnagoga tillståndet ”pratade” jag med ”någon annan” om mitt liv. Det var mycket märkligt, för det var inte mitt nuvarande liv det handlade om, ändå var det mitt liv. Det höll på en lång stund, men det enda jag mindes efteråt var att jag sa ”Det var 1823 som jag gick i bibelskola” och att jag hade en synbild av många barn som sprang omkring på något som skulle kunna vara en skolgård. Vid ett annat tillfälle fick jag en syn av att jag stod på en stor innergård med gula putsade väggar runt om. På väggarna fanns stora mörka portar eller fönster. Vid ytterligare ett annat tillfälle ”hörde” jag mig själv ”säga”: ”1820 blev jag frälst av Jesus”. Det är mycket konstigt det här med bibelskola och Jesus, eftersom jag aldrig har trott på kristendomen mer än på någon annan religion.
Men det konstigaste är två drömmar jag hade två nätter i rad, som inte har det minsta med mitt nuvarande liv att göra. I den första var jag på ett torg eller liknande öppen plats med många andra människor. Det var en stämning som om det var krig. Jag tillhörde ett folk som var förtryckt, och vi var helt i händerna på förtryckarna. Plötsligt körde ”de andra” in på torget och alla blev rädda. Men det blev ingen tillfångatagning eller massaker eller vad vi nu var rädda för. Istället började ”de andra” att uppträda med musik eller liknande. Folk runt mig muttrade om att nu ska de visa sin goda vilja men oss kan de inte lura, de är och förblir likadana.
Natten efter drömde jag att jag gick tillsammans med många andra i en lång karavan. Vi var på flykt. Jag hade samma känsla som i den förra drömmen av krig och att ”de andra” var efter oss. Någon klagade och sa att det här kommer aldrig att lyckas, de kommer att ta oss eller vi kommer att dö av svält. Någon annan var mer positiv och sa att det här kommer att gå bra, än har bara två av oss dött. Där tog drömmen slut, men jag hade en sorglig känsla av att flykten misslyckades på ett eller annat sätt.