Matkulturen blir mer och mer civiliserad

DN jämför Bonniers kokbok från olika tidsåldrar.

FÖLJANDE fordras: 1 par räfflade gummihandskar, 1 hammare, 1-2 spikar, 1 klubba, 1 plattång, 1 vass kniv.

Vad planeras? Mord? Korsfästelse? Nej, kokt ål med ris och curry.

Det är en välsmakande anrättning. Det vet husmor: Ålen är långlivad, konstaterar 1960 års kokbok. Innan man flår ålen måste den därför bedövas eller ev. stickas. Använd en kraftig (biff)klubba och slå den hårt i huvudet mot ett stadigt och tämligen rymligt underlag.

År 1960 är alla överens om att naturen måste tämjas i civilisationens namn. Alltså skall ålen avlivas. Vem gör det? Svaret ger sig självt. Kokboken är saklig, husmor är saklig. Hon dukar fram passande verktyg, inte olikt en kirurg: Stick ev. ålen med en vass kniv mellan ögonen, men var försiktigt med ålblodet som innehåller ett ämne som under vissa omständigheter kan förorsaka inflammationer. Obekymrad över ålens öde fortsätter kokboken sina anvisningar: Spika upp ålen eller håll i den med hushållspapper, en trasa eller räfflade gummihandskar så att huvudet inte glider undan. Använd helst en plattång och grip med den tag i det losskurna skinnet. Drag först försiktigt, sedan hårdare så att skinnet följer med.Låter det komplicerat? Kokboken hjälper husmodern på traven. Proceduren återges därför en gång till – med hjälp av svartvita fotografier. Man ser hur ett par kvinnoarmar instuckna i blodiga gummihandskar beslutsamt drar skinnet av ålen som hänger slapp i sin spik. Visste man inte vad dirty realism är, vet man det nu.

1983 års kokbok lockar återigen med kokt ål med ris och curry. Det lockas även med ålaladåb. Luad ål. Halmad ål. Äppelål. Timjansål.

Men nu tar civilisationen ett kliv framåt. Sextiotalets ålhantering framstår som smutsig – ja, sett ur ålens perspektiv till och med som omoralisk. Djurskyddsnämnden stampar i farstun.

I fyrfärg ser man ålen flås, men här är det inte tal om biffklubbor, stick mellan ögonen eller uppspikande på vägg. Ålen syns inte i sin helhet. Den är mer vit än svart. Den liknar mest en fisk som ligger snällt i ålflåarens nakna, rena hand, utan tillstymmelse till blod. Inte en gummihandske så långt ögat når. Döden är ren och effektiv. Den har så att säga alltid redan inträffat.

I 2002 års kokbok är det slut med ålrecepten. Ingen går till fiskhandlaren för att köpa ål, möjligen till Ica för att köpa en bit flatrökt ål som skivas tunt och läggs på smörgås. Gott, säger kokboken.

I 2010 års kokbok nämns inte ens rökt ål på macka. Ålen är i princip slut, ålfiske förbjudet, husmor död. Civilisationen har tagit ett kliv framåt.

Ja, sannerligen.

Jag minns att i min mors kokbok (kanske Bonniers från 1960?) finns ett recept på kalvhjärna. Vem skulle få för sig att anrätta och äta något sådant idag?

I senaste Coop MedMera-tidningen är köttrecept sällsynta undantag bland veganska raw food- och smoothierecept och vegetariska recept innehållande bland annat quorn.

Trevligt att se för oss som stod på barrikaderna på 90-talet och chockade omvärlden med att ropa ut att köttätande är ociviliserat.

Paradigmskiftet kommer snart

Se filmen The Day Before Disclosure:

Fler filmer om utomjordingar:

En äkta utomjording på film?

Dokumentär om ovanstående:

Utomjording i fönster (Stan Romanek):

Intervju med Romanek:

Jim Sparks har förts till UFO:n hundratals gånger, fullt medveten:

Starchild, skalle från hybrid mellan människa och någon utomjording:

Dr Leir tar bort implantat som utomjordingar har stoppat in:

Och är ni riktigt öppetsinnade så lyssna på utomjordingen Bashar som talar genom ett medium:



Förutsägelser för de närmaste 100 åren

De senaste 100 åren har en oerhörd utveckling skett inom politiken, andligheten, kulturen, teknologin, vetenskapen och ekonomin. Utvecklingen har följt en exponentiell kurva. Det finns ingen anledning att anta att den kommer att upphöra vara exponentiell. Det betyder att de närmaste 20 åren kommer att vara lika omvälvande som de kanske senaste 50 åren, och de närmaste 100 åren kommer på en höft att innehålla lika mycket utveckling som hela förloppet från stenålder och fram tills nu! Nedan är några ganska sensationella punkter som jag tror kommer att hända inom 100 år. Tror du mig inte, så leta själv upp information.

  • Den första punkten är den minst trevliga, men icke desto mindre nödvändig för mänsklighetens utveckling. Ett kärnvapenkrig kommer att bryta ut. Förmodligen inte mellan många länder utan rätt så begränsat, men dock en stor katastrof lokalt och även globalt pga radioaktivitet. Mellanöstern är i riskzonen. Fördelen med detta krig är att det kommer att vara så fruktansvärt att det blir det sista i mänsklighetens historia. Inte för att vi kommer att utrotas, utan för att viljan att nedrusta och leva i fred blir så stark. Alternativt sätter utomjordingar stopp för kriget…
  • Intelligenta utomjordingar kommer nämligen att ge sig tillkänna – mer än de gör idag (för det gör de redan). Relationer med dessa byggs upp och vi blir en del av den galaktiska gemenskapen. Detta blir förstås en oerhörd omvälvning för mänskligheten. Vi kommer att få finna oss i att vara ett galaxens u-land i jämförelse med dessa varelser.
  • Mänskligheten kommer att genomgå en stor andlig revolution. Vetenskap och religion smälter ihop, eller rättare sagt delar av det som förut var religion kommer att tas upp av vetenskapen. Reinkarnation, psi och andliga orsakssammanhang bevisas vetenskapligt. Framtidens människor nöjer sig inte med att tro, de vill veta.
  • De sista spillrorna av socialismen dör ut, liksom andra auktoritära ideologier. Det går upp för människorna att de inte behöver styras, att tvång och hat alltid är fel och att frihet är den mest konstruktiva kraft som finns. En världspolis upprättas och anarki råder inte längre mellan länder.
  • Tekniken blir överlägsen människorna – eller rättare sagt människorna som de ser ut idag. Vi kommer att växa ihop med tekniken. Samtidigt som vi förbättrar våra biologiska kroppar med genteknik och liknande så utökar vi dem med teknik. Framtidens människor kommer rent fysiskt att vara något helt annat än idag. Tendensen som redan nu finns, att maskiner producerar maskiner, förstärks. Psi-förmågor börjar utnyttjas teknologiskt (äkta tankestyrning av apparater t ex). Långt fram i tiden kan varje individ framställa vad som helst enbart med tankekraft.
  • År 2000 sa jag att köttindustrin som vi kände den då kommer att vara en spillra år 2050. Det står jag fast vid. Visserligen har det inte hänt så mycket med själva industrin sedan dess, men trycket att minska på köttkonsumtionen har ökat enormt sedan år 2000 pga miljöfrågan. Detta i kombination med andlig och teknisk utveckling kommer att göra samhället helvegetariskt. Långt fram i tiden behöver ”människor” inte äta alls.
  • USA förlorar sin status som supermakt. Kina och andra asiatiska länder blir världens centrum. Deras kultur är lättast att anpassa till det nya som kommer. Men överhuvud taget minskar betydelsen av nationsgränser. Långt fram i tiden är denna planet en enda nation.
  • Det monetära systemet reformeras kraftigt. Fiatsystemet byts ut mot något baserat på verkliga värden som ädelmetaller. Långt fram i tiden används inte pengar alls – vilket inte betyder att kommunism införs, tvärt om, människor slutar använda pengar gradvis och frivilligt därför att de förlorar sin betydelse. Se på opensource-rörelsen, där blir saker gjorda utan att folk får betalt, eller genom att de får betalt indirekt.

Vilda svanar, utdrag 5

Kommunistisk prissättning på arbete var inte så lyckat…

Det var i Deyang som jag fick klart för mig hur Kinas bönder verkligen levde. Varje dag började med att ledaren för produktionsenheten fördelade arbetsuppgifterna. Alla måste arbeta och var och en fick ett bestämt antal ”arbetspoäng” (gong-fen) för dagens arbete. De insamlade poängen spelade stor roll för fördelningen i slutet av året då bönderna fick livsmedel, bränsle och andra dagliga förnödenheter plus en liten kontantsumma av produktionsenheten. Efter skörden levererade produktionsenheten in en del av den i skatt till staten, därpå delades resten upp. Först fick varje man ut en baskvantitet, kvinnorna ungefär tre fjärdedelar så mycket. Barn under tre år fick en halv baskvantitet. Eftersom ett barn som just hade fyllt tre år naturligtvis inte kunde äta upp en vuxens andel ville alla ha fler barn. Systemet hämmade effektivt all födelsekontroll.

Det som nu var kvar av skörden fördelades efter antal arbetspoäng. Två gånger om året samlades bönderna och fastställde de dagliga poängen för varje person. Ingen uteblev från dessa möten. De flesta unga och medelålders män fick tio poäng om dagen, kvinnorna åtta. Ett par stycken som enligt allas uppfattning var exceptionellt duktiga fick en extra poäng, ”klassfiender” som den förre godsägaren och hans familj fick några poäng mindre än de andra, trots att de hade arbetat lika hårt och brukade få de besvärligaste uppgifterna. Nana och jag, oerfarna ”stadsungdomar” som vi var, fick fyra, lika många som tolv- trettonåringar, ”till att börja med”, sades det. Fler än så blev det aldrig för mig.

Personer av samma kön fick i stort sett lika många poäng om dagen, och följaktligen berodde antalet insamlade poäng mest på hur många dagar man arbetade snarare än på hur man arbetade. Detta var ett ständigt irritationsmoment bland byborna, förutom att det sannerligen inte sporrade till effektivitet. Varje dag sneglade de efter hur de andra arbetade för att inte behöva anstränga sig för mycket själva. Ingen ville bemöda sig mer än andra som fick lika många poäng. Kvinnorna retade sig på att männen ibland utförde samma arbete som de men fick två poäng mer. Gräl pågick ständigt.

Vi ägnade ofta tio timmar på fälten åt ett arbete som kunde ha varit färdigt på fem, men vi måste vara där i tio timmar för att det skulle räknas som en hel dag. Vi arbetade i ultrarapid och jag stirrade otåligt på solen och önskade att den ville gå ned. Jag räknade minuterna tills visselpipan tjöt, signalen till att dagen var slut. Jag upptäckte snart att leda var lika tröttande som slitsamt kroppsarbete.

Vilda svanar, utdrag 4

Så här var det alltså med ”kulturrevolutionen” som så många även här i Sverige beundrade.

Mina föräldrar hade permanent order att hålla sig hemma och vänta på att bli kallade till nästa möte. Att gå under jorden var uteslutet. Hela Kina var som ett fängelse där varje hus och varje gata bevakades av folket självt. I detta väldiga land fanns det ingenstans att gömma sig.

Pappa och mamma kunde inte heller gå ut och skaffa sig lite förströelse. Det hade blivit ett föråldrat begrepp: böcker, målningar, musikinstrument, idrott, spelkort, schack, tehus, barer – allt var borta. Parkerna var trista, vandaliserade ödemarker där blommor och gräs hade rivits upp och de tama fåglarna och guldfiskarna slagits ihjäl. Filmer, teaterföreställningar och konserter var förbjudna. Maos hustru hade rensat teatrar och biografer på allt utom de åtta ”revolutionsoperor” som hon hade varit med om att producera och som var det enda tillåtna. Ute i provinserna vågade man inte ens uppföra dem. En regissör hade blivit stämplad som Maofientlig därför att Jiang Qing tyckte att han hade sminkat den torterade hjälten i en av operorna för mycket. Han kastades i fängelse för att ha ”överdrivit den revolutionära kampens prövningar”. Det föll oss knappast in ens att ta en promenad. Stämningen där ute var skräckinjagande med våldet på massmötena i gathörnen och de hotfulla väggtidningarna och slagorden.