Mona Sahlin: ”Låt 0,02 procent av barnen komma till mig”

Mona Sahlin kom med en ovanligt osmaklig jämförelse i sitt 1 maj-tal, angående att KD försvarar privata barnsjukhus. ”Jesus sade: Låt alla barn komma till mig. Han sa inte låt 65 procent av barnen komma”, menade hon.

Av detta kan man utläsa att hon menar att med s politik får 100 procent av alla barn kostnadsfri sjukvård. Vilken galenskap! Det finns miljoner barn utanför detta land som svälter och dör av sjukdomar som skulle kunna botas för några kronor per barn. Ungefär 99 procent av våra skattemedel stannar inom Sveriges gränser. Andelen barn världen över som får sjukvård av svenska skattemedel torde röra sig om någon bråkdel av en promille.

Om man skulle påpeka detta för en socialdemokrat eller vänsterpartist så skulle de förmodligen invända att om större delen av skatterna gick utomlands så skulle detta land snabbt utarmas och ekonomin totalkrascha. Hoppsan! Bakom vänsterns fina tal om solidaritet dolde sig visst en ful nationalism.

För den som känner äkta solidaritet och vill hjälpa de som har det riktigt svårt är det en självklarhet att rösta på något parti som vill sänka skatten. På så sätt kan alla arbetande hjälpa de som lever i verklig misär, med sina egna pengar, istället för att staten bestämmer åt oss vilka som är i störst nöd.

Bättre eco-driving genom att koppla ur

I körskolorna och på alla ställen där man kan lära sig eco-driving så får man lära sig att man inte ska koppla ur i onödan utan snarare koppla ur så litet som möjligt. Argumentet är att när man motorbromsar så blir det undertryck i insuget vilket resulterar i noll bränsleförbrukning.

Det där har jag alltid tyckt är skumt. Visst är det så att inget bränsle går åt vid motorbromsning, men varför ska man bromsa när man vill framåt? Om man vill stanna eller minska farten så ska man förstås motorbromsa så mycket som möjligt, men om man är i en nedförsbacke som inte är alltför brant och man vill vidare så borde man väl tjäna på att koppla ur istället? Då behåller man farten mycket längre, och bensinförbrukningen ligger kring 0.9 l/100km (i alla fall med min Toyota Yaris) eftersom motorn går på tomgång.

Jag beslöt att göra ett experiment. Jag har många gånger åkt sträckan Norsholm-Söderköping (väg 210, 70- och 90-sträckor, kuperat) med min Yaris och försökt köra så snålt som möjligt med vanlig eco-driving. Som allra bäst har jag fått en förbrukning på 4,8 l/100km, för det mesta ligger den kring 5,0-5,1. Men härom dagen testade jag att köra som jag brukar fast koppla ur så mycket som möjligt (i alla nedförsbackar t ex). Resultat: 4,1 l/100 km!

4,1!!!

Det är uppenbart varför det fungerar om man testar det. För att behålla farten i en svag nedförsbacke med motorn ikopplad måste du gasa. Säg att nedförsbacken är 300m lång, följd av en uppförsbacke. Då kanske det går ca 3 l/100km i 400 m (100 m in i uppförsbacken), sen har du förlorat så mycket fart att du måste börja gasa mer, vilket kanske drar 8 l/100km. Men om du kopplar ur innan nedförsbacken börjar så kanske du rullar i 700 m (300 m in i uppförsbacken) pga det lägre motståndet. Under dessa 700 m går motorn på tomgång och drar endast 0,9. Du får alltså en mycket lägre snittförbrukning.
Om det är en brantare nedförsbacke och du motorbromsar så är förbrukningen noll, men å andra sidan så kommer du inte särskilt långt innan du måste börja gasa igen. Så det lönar sig ändå att koppla ur.
Enda tillfällena när man ska motorbromsa verkar vara när man vill minska farten. Borde vara ganska självklart egentligen.

Det här får mig att fundera på varför i hela friden inte detta lärs ut på eco-drivingkurserna? Och varför i all världen är våra bensinbilar konstruerade som de är? De borde givetvis ha ett frihjul; när man släpper gasen så kopplas motorn ur automatiskt.

Tänk på hur du cyklar. Inte trampar du hela tiden, såvida du inte försöker cykla mycket fort eller om det enbart är motionen du är ute efter. Du trampar några tag, rullar, trampar några tag, rullar… Det gör du förstås för att det är mest energisnålt. Att trampa runt benen utan motstånd kräver också energi.

Så här borde bensinbilar fungera: Det finns ingen kopplingspedal. När man trycker ner gasen så kopplas motorn i, och när man släpper den så kopplas den ur. Ännu bättre vore om motorn stängdes av helt när den är urkopplad. När man trampar lätt på bromsen så kopplas motorn i och gasen stängs av, så att det blir motorbroms. Trampar man hårdare på bromsen så börjar de vanliga bromsarna verka. Och trycker man mycket hårt så kopplas motorn ur, för att den inte ska stängas av.

Slutet för materialismen

Jag har just läst Charles T. Tarts senaste bok The End of Materialism – How Evidence of the Paranormal is Bringing Science and Spirit Together. Tart sammanfattar och ger exempel på forskningsresultat som påvisar existensen av ”paranormala” fenomen såsom telepati, fjärrsyn, prekognition, psykokinesi och healing.

En stor del av boken ägnas åt att förklara varför dessa forskningsresultat ignoreras av större delen av forskarvärlden. Förklaringen är, att det rådande materialistiska paradigmet är så djupt rotat, att många forskare ägnar sig åt ”scientism” (”vetenskapism”?) istället för åt vetenskap. Data visar på existensen av paranormala fenomen, men eftersom de inte går att förklara med det materialistiska paradigmet, så ignoreras de och bortförklaras med att ”vetenskapen har visat att sådant inte är möjligt”.

En sådan hållning är en trosföreställning, inte en vetenskaplig sådan. En vetenskapsman intresserar sig för märkliga data, försöker reproducera dem och tänker ut en teori som kan förklara dem. Sedan utför han fler experiment och kollar om resultatet blir det förväntade utifrån den nya teorin. Om så är fallet, stämmer teorin, annars förkastas den. Om han inte kommer på någon teori som stämmer med resultaten, så kan han för den skull inte ignorera data och hoppas att de någon gång ska förklaras av den rådande teorin:

Among some people, there’s certainly a hard-core adherence to materialism that insists that everything will eventually be explainable in terms of current and yet-to-be-discovered physical laws (such as quantum effects). So we can ignore psi phenomena and spirituality, and wait until progress in physics handles them?

This is certainly an attitude that people can take, but it’s not science. Philosophers call this attribute promissory materialism, and it’s not science, because it’s not falsifiable: you can’t prove that it might not be true. I could just as well claim that these phenomena will all be explained one day in terms of little green angels with four arms who mischievously avoid our attempts to see if they’re real.

Tart menar att bevisen för psi-fenomenen är så tydliga, att vi nu bör gå vidare och undersöka oss hur dessa fungerar i stället för att enbart försöka påvisa deras existens. Jag ska bara ge ett exempel på hur lurigt dessa fenomen kan bete sig: något som Tart kallar psi-missing.

Anta att jag singlar slant ett stort antal gånger och låter två försökspersoner försöka använda sina eventuella prekognitiva förmågor för att förutsäga resultatet för varje slantsingling. Den ena personen tror på prekognition, den andra inte. Resultatet kan då mycket väl bli att den som tror på prekognition får ett resultat bättre än slumpen, medan den som inte tror på prekognition får ett resultat sämre än slumpen. Om man då inte utför en noggrann statistisk analys så tar dessa resultat ut varandra, och man får för sig att experimentet inte påvisade prekognition.

Men hur kan man i ett sådant test få ett resultat under vad slumpen skulle ha gett? Det måste betyda, att för det mesta gissar man bara, men då och då använder ens undermedvetna prekognition för att ta reda på det korrekta utfallet, för att sedan välja det icke korrekta.

Psi-missing always amazes me when I think about it. I know that in ordinary psychological functioning, we often show distorted perceptions and thoughts that uphold our beliefs and prejudices. Here, in extraordinary functioning, or psychic functioning, the mind unconsciously manifests a ”miracle”, ESP, to support its belief that there are no miracles and no ESP.

Bokens slutsats är att psi-förmågorna pekar mot att vi är spirituella varelser, vi är inte meningslösa produkter av blinda biologiska och kemiska krafter, vi lever inte meningslösa liv som slutar med döden.
Här är ett föredrag av Tart, om ”Survival” (med vilket han menar att överleva döden), i vilket han tar upp en del av det som End of Materialism behandlar:






Miljöförstöring beror på brist på miljömedvetande

Marknadsekonomi är det mest framgångsrika ekonomiska ”systemet” helt enkelt eftersom det bygger på frihet (liberalism). Vad däremot många ”liberaler” har fått för sig är att de alltid ska stå på företagens sida mot den lilla människan och mot djuren och naturen. Det är inte särskilt liberalt utan korporativistiskt eller konservativt.

Många liberaler vägrar också, i sin iver att ta avstånd från allt kollektivt, inse att det finns sant kollektiva företeelser, som världshaven eller luften, som vi gemensamt måste ta ansvar för. Att privat ägande fungerar bättre när det gäller ansvarstagande (vilket det de facto gör) innebär inte att vi helt ska låta bli att försöka ta ansvar för det som är sant kollektivt.

Många skulle invända mot påståendet att marknadsekonomin är framgångsrik med att peka på miljöförstöringen. Men den är ju inte en konsekvens av marknadsekonomin som sådan utan av att människor inte är miljömedvetna. Tänk tanken om alla människor skulle bli extremt miljömedvetna. Vad skulle hända? På grund av ändrade konsumtionsvanor skulle flygtrafiken och biltrafiken reduceras till en bråkdel av dagens trafik, till förmån för mer energieffektiva transportmedel. Alla skulle bli så gott som veganer, enbart av miljöskäl. Giftiga kemikalier skulle försvinna från alla produkter. Konsumtionen av prylar skulle överhuvud taget minska kraftigt, till förmån för tillväxt av lokala tjänster och tjänster på nätet. Och så vidare. Inget av detta skulle kräva att vi avskaffar marknadsekonomin, den skulle bara ändra inriktning på tillväxten.