Slutet för materialismen

Jag har just läst Charles T. Tarts senaste bok The End of Materialism – How Evidence of the Paranormal is Bringing Science and Spirit Together. Tart sammanfattar och ger exempel på forskningsresultat som påvisar existensen av ”paranormala” fenomen såsom telepati, fjärrsyn, prekognition, psykokinesi och healing.

En stor del av boken ägnas åt att förklara varför dessa forskningsresultat ignoreras av större delen av forskarvärlden. Förklaringen är, att det rådande materialistiska paradigmet är så djupt rotat, att många forskare ägnar sig åt ”scientism” (”vetenskapism”?) istället för åt vetenskap. Data visar på existensen av paranormala fenomen, men eftersom de inte går att förklara med det materialistiska paradigmet, så ignoreras de och bortförklaras med att ”vetenskapen har visat att sådant inte är möjligt”.

En sådan hållning är en trosföreställning, inte en vetenskaplig sådan. En vetenskapsman intresserar sig för märkliga data, försöker reproducera dem och tänker ut en teori som kan förklara dem. Sedan utför han fler experiment och kollar om resultatet blir det förväntade utifrån den nya teorin. Om så är fallet, stämmer teorin, annars förkastas den. Om han inte kommer på någon teori som stämmer med resultaten, så kan han för den skull inte ignorera data och hoppas att de någon gång ska förklaras av den rådande teorin:

Among some people, there’s certainly a hard-core adherence to materialism that insists that everything will eventually be explainable in terms of current and yet-to-be-discovered physical laws (such as quantum effects). So we can ignore psi phenomena and spirituality, and wait until progress in physics handles them?

This is certainly an attitude that people can take, but it’s not science. Philosophers call this attribute promissory materialism, and it’s not science, because it’s not falsifiable: you can’t prove that it might not be true. I could just as well claim that these phenomena will all be explained one day in terms of little green angels with four arms who mischievously avoid our attempts to see if they’re real.

Tart menar att bevisen för psi-fenomenen är så tydliga, att vi nu bör gå vidare och undersöka oss hur dessa fungerar i stället för att enbart försöka påvisa deras existens. Jag ska bara ge ett exempel på hur lurigt dessa fenomen kan bete sig: något som Tart kallar psi-missing.

Anta att jag singlar slant ett stort antal gånger och låter två försökspersoner försöka använda sina eventuella prekognitiva förmågor för att förutsäga resultatet för varje slantsingling. Den ena personen tror på prekognition, den andra inte. Resultatet kan då mycket väl bli att den som tror på prekognition får ett resultat bättre än slumpen, medan den som inte tror på prekognition får ett resultat sämre än slumpen. Om man då inte utför en noggrann statistisk analys så tar dessa resultat ut varandra, och man får för sig att experimentet inte påvisade prekognition.

Men hur kan man i ett sådant test få ett resultat under vad slumpen skulle ha gett? Det måste betyda, att för det mesta gissar man bara, men då och då använder ens undermedvetna prekognition för att ta reda på det korrekta utfallet, för att sedan välja det icke korrekta.

Psi-missing always amazes me when I think about it. I know that in ordinary psychological functioning, we often show distorted perceptions and thoughts that uphold our beliefs and prejudices. Here, in extraordinary functioning, or psychic functioning, the mind unconsciously manifests a ”miracle”, ESP, to support its belief that there are no miracles and no ESP.

Bokens slutsats är att psi-förmågorna pekar mot att vi är spirituella varelser, vi är inte meningslösa produkter av blinda biologiska och kemiska krafter, vi lever inte meningslösa liv som slutar med döden.
Här är ett föredrag av Tart, om ”Survival” (med vilket han menar att överleva döden), i vilket han tar upp en del av det som End of Materialism behandlar:






Miljöförstöring beror på brist på miljömedvetande

Marknadsekonomi är det mest framgångsrika ekonomiska ”systemet” helt enkelt eftersom det bygger på frihet (liberalism). Vad däremot många ”liberaler” har fått för sig är att de alltid ska stå på företagens sida mot den lilla människan och mot djuren och naturen. Det är inte särskilt liberalt utan korporativistiskt eller konservativt.

Många liberaler vägrar också, i sin iver att ta avstånd från allt kollektivt, inse att det finns sant kollektiva företeelser, som världshaven eller luften, som vi gemensamt måste ta ansvar för. Att privat ägande fungerar bättre när det gäller ansvarstagande (vilket det de facto gör) innebär inte att vi helt ska låta bli att försöka ta ansvar för det som är sant kollektivt.

Många skulle invända mot påståendet att marknadsekonomin är framgångsrik med att peka på miljöförstöringen. Men den är ju inte en konsekvens av marknadsekonomin som sådan utan av att människor inte är miljömedvetna. Tänk tanken om alla människor skulle bli extremt miljömedvetna. Vad skulle hända? På grund av ändrade konsumtionsvanor skulle flygtrafiken och biltrafiken reduceras till en bråkdel av dagens trafik, till förmån för mer energieffektiva transportmedel. Alla skulle bli så gott som veganer, enbart av miljöskäl. Giftiga kemikalier skulle försvinna från alla produkter. Konsumtionen av prylar skulle överhuvud taget minska kraftigt, till förmån för tillväxt av lokala tjänster och tjänster på nätet. Och så vidare. Inget av detta skulle kräva att vi avskaffar marknadsekonomin, den skulle bara ändra inriktning på tillväxten.

Medvetandet är fundamentalt

Medvetandet är mer fundamentalt än materien, inte tvärt om som det nuvarande vetenskapliga paradigmet säger. Se det här föredraget med Peter Russell:







En hel bok i samma ämne av Peter Russell kan du läsa på hans hemsida.

John Hagelin säger liknande saker:


och ett annat längre föredrag:





Dean Radin närmar sig ämnet från parapsykologin:





Feltänkt av socialistiska djurrättsdebattörer

I en debattartikel i Aftonbladet 28 maj uppmanar fyra skribenter läsarna att sluta äta kött av djuretiska skäl. Jag anser att de har helt rätt i det, men vad jag vänder mig emot är att de framför två ”system” som orsaken till djurförtrycket: speciesismen och kapitalismen.

Man får uppfattningen att de tror att ”några” i samhället har ”infört” dessa ”system”, och att om vi bara avskaffar dem, så kommer äntligen människornas inneboende snällhet att göra samhället till ett paradis.

Så resonerar bara socialister. Det är ett extremt kollektivistiskt synsätt.

För vad är egentligen speciesismen? Man brukar definiera den som en artmotsvarighet till rasismen. Alltså fördomar om och diskriminering av individer baserat enbart på deras arttillhörighet. Men vem skulle tala om att ”avskaffa” rasismen? Varken rasismen eller speciesismen är några ”system” som går att avskaffa, i varje fall inte genom några politiska beslut. Det handlar om varje individs attityder till andra arter och folkslag, och dessa går enbart att ändra genom debatt och opinionsbildning och varje individs vilja att genomskåda sina fördomar.

Kapitalismen är inte heller ett ”system”. Det är snarare frånvaro av system, frånvaro av politik som hindrar människors ekonomiska frihet. Kapitalismen är en konsekvens av liberalismen, enligt vilken alla har rätt att göra vad de vill, så länge de inte skadar andra. Om någon skadar någon annan, så är det statens uppgift att stoppa detta.

Detta ska självklart gälla även inom ekonomin. Att avskaffa kapitalismen innebär att avskaffa friheten. Det är ingen slump att alla socialistiska länder präglas av våld, ofrihet och fattigdom. Det tycks ha gått skribenterna helt förbi att statistiken visar att ju större ekonomisk frihet ett land har, desto rikare är det.

Skribenterna begår ett rent logiskt tankefel när de hävdar att både speciesismen och kapitalismen måste avskaffas för att djurförtrycket ska försvinna. Om alla människor blev konsekventa antispeciesister och alltså veganer, men samtidigt kapitalismen fanns kvar, hur skulle då djurförtrycket ändå kunna bestå? Vem skulle förtrycka djuren om alla vore veganer?

Det är inte kapitalismen som gör att strävan efter vinst sätts i första rummet, som skribenterna påstår. Det är människors drivkraft att skaffa sig bättre liv. Utan vinst, ingen förbättring. Problemet när det gäller djurförtrycket är att vi inte har lagar som förbjuder uppfödning och dödande av djur i kommersiella syften, på samma sätt som vi har sådana lagar för att förhindra förtryck av människor.

Jag vill med detta svar på de fyra socialistiska veganernas debattartikel visa att inte alla etiska veganer är vänstervridna. Socialisterna vill införa ett förtryckande politiskt system som hindrar folket från att förbättra livet för både sig själva och djuren.

Liberalismen är den mest etiska, fredliga och framgångsrika ideologin. Konsekvenserna av den är kapitalism, rikedom för alla och – även om inte många har fattat det ännu – veganism. Om man lever enligt principen att inte skada andra i onödan, så är man både liberal och vegan.

Den stora invandringskatastrofen

Idag på nationaldagen är det på sin plats att uppmärksamma den stora katastrof som har drabbat det här landet pga den uteblivna invandringen. Det här landet är trots allt mycket attraktivt att bo och jobba i, ändå har knappt befolkningen ökat alls de senaste 50 åren. Anledningen är att politikerna i årtionden har drivit en hård invandringspolitik som har gjort att mycket få människor har fått komma hit. Detta är en långsamt pågående katastrof.

Tänk hur många nya företag och universitet vi har missat på grund av detta. Föreställ dig alla de författare, professorer, entreprenörer och artister som hade kunnat göra sig en karriär här. Vi hade kunnat ha mångmiljonstäder, även i Norrland. Sverige hade kunnat vara ett stort och inflytelserikt land. Om vi bara hade velat.

Invandringspolitiken är en skam och politiker som ojar sig över rasismen men inte är för fri invandring är hycklare av stora mått. Antirasisterna borde stå utanför riksdagshuset och demonstrera istället för att slösa bort krafterna på små nazistiska sekter.

Släpp invandringen fri!