Befria din själ!
De flesta människor gör skarp åtskillnad mellan vetenskap och religion. Man ska inte börja försöka forska i andliga fenomen, tycker de. Många hävdar till och med att “vissa saker är det inte meningen att vi ska veta”. Det tycker jag mest tyder på en rädsla för sanningen. Dessa personer är rädda för att det ska visa sig att det “inte finns något mer”. Eller att det de har trott på hela livet ska visa sig felaktigt. De föredrar att vara lyckligt - eller olyckligt - ovetande.
Själv föredrar jag att veta istället för att tro. Alltså forskar jag och försöker hitta sanningen. Jag kanske inte hittar hela sanningen, kanske inte ens en del, men jag kan komma fram till vad som verkar mest sannolikt. Det är ett förhållningssätt som borde vara självklart för den moderna sekulariserade människan. Nu har jag forskat i några år. Forskningen består i att ta del av andras upplevelser, experimentera med egna och resonera logiskt. Vad har jag kommit fram till?
Det må låta fullständigt häpnadsväckande, vrickat och flummigt till en början, men detta är vad jag har funnit: Det finns faktiskt något mer. Vi är inte bara buntar av atomer styrda av matematikens lagar. Medvetandet är mer än en illusorisk bieffekt av elektriska fält i hjärnan. Det finns fler världar än den fysiska. Det finns syften bakom alla händelser. Livet tar inte slut vid döden. Jovisst, det är helt obegripligt, absurt och… alldeles underbart! En befrielse för själen.
Man kan resonera mycket kring vad jaget eller själen är, men något vattentätt bevis vare sig för eller emot kan vi inte prestera, i alla fall inte med den kunskap som finns idag. Däremot kan man ställa upp olika mer eller mindre rimliga hypoteser.
Och om man menar att jaget är en produkt av kroppen så får man väldiga problem att förklara följande fenomen:
- Ut-ur-kroppenupplevelser
- Nära-dödenupplevelser
- Fjärrsyn (clairvoyance)
- Telepati (tankeläsning)
- Prekognition (att förutse händelser)
- Tidigare-liv-minnen
Dessa fenomen existerar bevisligen, dels eftersom en massa människor upplever dem, dels är de faktiskt vetenskapligt bevisade i experiment och undersökningar. Att det ignoreras av den etablerade vetenskapen beror dels på att fenomenen är omöjliga att förklara med det paradigm som råder, dvs att materia är allt som egentligen existerar och allt annat är bara biprodukter av den, dels att de helt enkelt är mycket svårundersökta.
För att förklara dessa “övernaturliga” fenomen och göra dem “naturliga” så måste ett paradigmskifte till, som innebär att man börjar acceptera immateriella holistiska företeelser i världsalltet. Kvantfysiken är ett steg på vägen, den påminner allt mer och mer om t ex gammal österländsk visdom.
En viktig (en del fysiker skulle säga den viktigaste) egenskapen hos kvantfysiken jämfört med den äldre fysiken är “entanglement”, dvs att allting är sammanvävt till en enda enhet, även om det befinner sig separerat på stora avstånd i tid och rum. Det är en tanke som har funnits i den österländska mystiken i tusentals år. Och det finns fler likheter mellan kvantfysik och österländsk mystik. Det finns många böcker skrivna i detta ämne.
31 maj 2006 16:49
En fråga som säkerligen är svår att svara på, men som för mig är viktig, är: “I vilket skede av graviditeten kommer själen in i kroppen?” “Hade mitt barn, som dog i 11 veckan i magen, en själ?”
31 maj 2006 23:58
Ja, det är en svår fråga. Men kanske är den fel ställd? Kanske är det inte något som kommer in i kroppen vid en viss tidpunkt. Om själen “alltid” finns utanför tid och rum så kanske den “alltid” är knuten till barnets/embryots kropp och till och med till de två könscellerna innan de smälter ihop. Själen “vet” så att säga hela tiden att den ska börja uppleva genom just den kroppen. I takt med att kroppen byggs upp så börjar själen gradvis att bli medveten genom den. Själen som hade börjat bosätta sig i ditt barns kropp hittade säkert en annan kropp så småningom, vare sig det var den själv eller något annat som orsakade att den lilla kroppen dog. Kanske den ångrade sig efter 11 veckor?
8 juni 2006 8:16
Svar till Sophia Löf:
Frågan är svår då vi inte kommer ihåg hur Vi själva gjorde. För både du och jag gjorde likadant. Det finns en bok som jag gärna vill rekomendera Dig: Liv före livet av Helen Wambach.
Ha det bra!