Dagen före julafton kom jag i tillståndet medan jag drömde. Åsa och jag var då hos hennes föräldrar för att fira jul. Jag vet inte hur jag ska uttrycka det här, men jag gör ett försök: I en dröm kom jag i ”tillståndet” i verkligheten. Det kan låta motsägelsefullt, men vad jag menar är att på samma sätt som man kan höra ett verkligt ljud och drömma om det, så blandades upplevelsen av tillståndet, vilket var verkligt, in i drömmen.

Var i ”tillståndet”, försökte röra högra armen. Det kändes som att jag flyttade på den, men samtidigt kände jag att den låg kvar på samma ställe.

Jag kom i ”tillståndet” två gånger efter varandra mitt i natten. Försökte ta det lugnt och slappna av. Inget speciellt hände. Läste om UKU:er på nätet, det finns mycket information där.

Redan natten efter att vi hade börjat läsa boken kom jag i tillståndet! Jag blev nervös och innan jag hade hunnit lugna ner mig var tillståndet över. Kunde inte sova på flera timmar sen.

Åsa lånade ”Ut ur kroppen” av Agneta Uppman på biblioteket. Jag var skeptisk till boken till att börja med. Men efter att ha börjat läsa bara de allra första sidorna var jag fast. Eftersom både Åsa och jag ville läsa boken samtidigt så högläste vi för varandra. Det som gjorde att jag slukade boken var hennes beskrivning av det så kallade förlamningstillståndet (sömnparalys). Jag kände exakt igen mig i beskrivningen. Åsa hade däremot aldrig hamnat i ”tillståndet”. Jag hade varit med om sömnparalys då och då sen jag var omkring 10 år. Det hade varit skrämmande de första åren, men sen vande jag mig. Aldrig hade jag trott att det, som Agneta Uppman skrev, skulle vara förstadiet till utanför-kroppen-upplevelser!