En ny fluga har det senaste året spritt sig på nätet: lägsta bud-”auktioner”.
Några auktioner är det dock inte frågan om, utan rena lotterier. Hur det går till ska jag visa genom ett exempel. Säg att det är 10 personer som deltar. De gissar varsitt tal från 1 till 10 och får efter varje gissning veta vad som är den lägsta unika gissningen:
Person 1 gissar 4. Det lägsta unika talet är nu 4.
Person 2 gissar 7. Det lägsta unika talet är fortfarande 4.
Person 3 gissar 3. Det lägsta unika talet är nu 3.
Person 4 gissar 4. Det lägsta unika talet är fortfarande 3.
Person 5 gissar 2. Det lägsta unika talet är nu 2.
Person 6 gissar 3. Det lägsta unika talet är fortfarande 2.
Person 7 gissar 4. Det lägsta unika talet är fortfarande 2.
Person 8 gissar 6. Det lägsta unika talet är fortfarande 2.
Person 9 gissar 2. Det lägsta unika talet är nu 6.
Person 10 gissar 3. Det lägsta unika talet är fortfarande 6.
Den som vinner är person 8 därför att den gissade det tal som var det sista lägsta unika talet. Givetvis är detta ett lotteri och inte en auktion. Det finns inte på samma sätt som i en riktig auktion en möjlighet att vinna om man bara är villig att betala tillräckligt mycket, inte heller kan man vinna om man är tillräckligt skicklig. Man kan möjligen öka sina chanser en aning genom att gissa någonstans i mitten, men till största delen är det slumpen som avgör. Det som betalar vinsten är att alla deltagare måste betala en liten slant för att få gissa – precis som i lotterier där lotterna kostar. I en riktig auktion betalar inte deltagarna för att få ge bud.
En enda deltagare vinner på ”auktionen”, alla andra förlorar – precis som i ett lotteri med en enda vinst. Men de som vinner mest är de som arrangerar lotteriet. Jag har inget emot att folk driver lotterier, men nog luktar det lurendrejeri när de påstår att man ska få köpa t ex en digitalkamera för 1 kr fast sannolikheten för att det ska hända är ytterst minimal.