De flesta människor gör skarp åtskillnad mellan vetenskap och religion. Man ska inte börja försöka forska i andliga fenomen, tycker de. Många hävdar till och med att ”vissa saker är det inte meningen att vi ska veta”. Det tycker jag mest tyder på en rädsla för sanningen. Dessa personer är rädda för att det ska visa sig att det ”inte finns något mer”. Eller att det de har trott på hela livet ska visa sig felaktigt. De föredrar att vara lyckligt – eller olyckligt – ovetande.
Själv föredrar jag att veta istället för att tro. Alltså forskar jag och försöker hitta sanningen. Jag kanske inte hittar hela sanningen, kanske inte ens en del, men jag kan komma fram till vad som verkar mest sannolikt. Det är ett förhållningssätt som borde vara självklart för den moderna sekulariserade människan. Nu har jag forskat i några år. Forskningen består i att ta del av andras upplevelser, experimentera med egna och resonera logiskt. Vad har jag kommit fram till?
Det må låta fullständigt häpnadsväckande, vrickat och flummigt till en början, men detta är vad jag har funnit: Det finns faktiskt något mer. Vi är inte bara buntar av atomer styrda av matematikens lagar. Medvetandet är mer än en illusorisk bieffekt av elektriska fält i hjärnan. Det finns fler världar än den fysiska. Det finns syften bakom alla händelser. Livet tar inte slut vid döden. Jovisst, det är helt obegripligt, absurt och… alldeles underbart! En befrielse för själen.
Man kan resonera mycket kring vad jaget eller själen är, men något vattentätt bevis vare sig för eller emot kan vi inte prestera, i alla fall inte med den kunskap som finns idag. Däremot kan man ställa upp olika mer eller mindre rimliga hypoteser.
Och om man menar att jaget är en produkt av kroppen så får man väldiga problem att förklara följande fenomen:
- Ut-ur-kroppenupplevelser
- Nära-dödenupplevelser
- Fjärrsyn (clairvoyance)
- Telepati (tankeläsning)
- Prekognition (att förutse händelser)
- Tidigare-liv-minnen
Dessa fenomen existerar bevisligen, dels eftersom en massa människor upplever dem, dels är de faktiskt vetenskapligt bevisade i experiment och undersökningar. Att det ignoreras av den etablerade vetenskapen beror dels på att fenomenen är omöjliga att förklara med det paradigm som råder, dvs att materia är allt som egentligen existerar och allt annat är bara biprodukter av den, dels att de helt enkelt är mycket svårundersökta.
För att förklara dessa ”övernaturliga” fenomen och göra dem ”naturliga” så måste ett paradigmskifte till, som innebär att man börjar acceptera immateriella holistiska företeelser i världsalltet. Kvantfysiken är ett steg på vägen, den påminner allt mer och mer om t ex gammal österländsk visdom.
En viktig (en del fysiker skulle säga den viktigaste) egenskapen hos kvantfysiken jämfört med den äldre fysiken är ”entanglement”, dvs att allting är sammanvävt till en enda enhet, även om det befinner sig separerat på stora avstånd i tid och rum. Det är en tanke som har funnits i den österländska mystiken i tusentals år. Och det finns fler likheter mellan kvantfysik och österländsk mystik. Det finns många böcker skrivna i detta ämne.
Vegetarianer/veganer ses av många utomstående som verklighetsfrånvända flummare. ’Befria din själ’-sidan är precis den typ av flum som ger dessa veganbelackare vatten på sin kvarn. Vi har vetenskapen och moralen på vår sida. Vi har alla miljöargumenten. Varför ge motståndarna en anledning att vifta bort allt detta? Jag respekterar var och ens rätt att tro vad den vill, men jag anser att sidor som ’Befria din själ’ bör hållas långt borta ifrån den vegetariska rörelsen för att undvika, att rörelserna kopplas ihop.
Du kanske missade att det är vetenskap och forskning jag behandlar här? Forskning om den andliga sidan av universum (metafysik). Det är inte mer flummigt än filosofi. Och vadå ”tro”, jag drar bara slutsatser utifrån experiment och logiska resonemang. För övrigt, om andlig medvetenhet är detsamma som flum, då tycker jag vi ska sprida mycket mer flum i världen! Leve Tomas DiLeva! 🙂
Vetenskaplig forskning är det ju inte du sysslar med. För att det ska vara vetenskapligt måste du inte vara ensam om att observera din upplevelser, för annars är det möjligt att du (a) ljuger, (b) tillskriver meningslösa psykiska upplevelser en innebörd de egentligen saknar. Jag läser själv filosofi på universitetet och det kan ses som något flummigt, men inom filosofin och vetenskapen följer man ett logiskt resonemang och det gör inte du eller författarna till de olika böckerna du har läst.
Visst handlar det mycket om upplevelser, och det är ju omöjligt att uppleva vad någon annan upplever. Men då får man göra det bästa av situationen och försöka vara så vetenskaplig som möjligt, dvs ta del av andras berättelser om sina upplevelser, och undersöka om man själv kan få samma upplevelser. Jag håller inte med om att jag är mindre logisk än en filosof eller psykolog. Och några böcker har jag ju knappt nämnt, men jag ska lägga in en massa boktips här så får du se.
Intressanta aspekter på veganism. Påminner mig om köttätandets historia.
Roligt att du intresserar dig för metafysik, som jag föredrar att kalla läran om verkligheten utanför det fysiska. Vill man veta något mer än det redan kända, måste man ju gå utanför det. Det har alla vetenskapare gjort. Termen ”andlig” är så mångtydig att jag föredrar det mer icke-religiösa metafysik. Det intressanta med den litteratur som existerar om detta är att man inom Steiners antroposofi, Blavatskys, Besants och Leadbeaters teosofi och Alice A. Baileys tibetanska system och Laurencys hylozoik påvisar att ”utveckling” är medvetenhetsutveckling och inte alls den darwinska organiska utvecklingen. Den organiska har redan skett och kan inte på vår jord utvecklas mer. Det är medvetenheten som ska utvecklas och det kan den självfallet inte så länge som vi beter oss förstörande för livet. Detta borde alla inse, men tyvärr är så inte fallet. Repulsionsfenomenet är alldeles för stort och starkt, liksom insikten om att livet drivs av attraktionskrafter och inte repulsionskrafter. /Johan.
Benämningen metafysik tycker jag är bra, men om man kallar det andlighet så erkänner man att dessa insikter inte bara är en utvidgning av de redan existerande ”döda” vetenskaperna, utan att de faktiskt har en mycket mer djupgående verkan – man får en total omvälvning i synen på livet – det är en ”levande” vetenskap som omfattar sådant som annars bara religionerna har något att säga till om.
Intressant att läsa om dina utomkroppsliga upplevelser! Håller verkligen med dig om att det är dumt att inte ta såna här saker på allvar och ge dom en vetenskaplig förklaring, att skilja på religon och vetenskap som du skriver. Jag tycker mycket av det du skriver är fascinerande, t ex din förmåga att ”se” när du drömmer (som fjärrsyns upplevelsen, växterna bakom soffan etc) men en del saker du berättar om som dina ”tillstånd” tror jag inte behöver ha någon märklig förklaring. Jag har själv haft sömnparalys, och jag är numera fullt övertygad om att det bara var min hjärna som spelade mig ett spratt i tillståndet mellan sömn och vakenhet. Å andra sidan skiljde sig min sömnparalys ganska mycket från dom du upplevde (med undantag för den med ljudhalucinationerna, pojken) så jag kan ju ha fel. Kul att du ”forskar” på det i alla fall! Lycka till!
Jag menar ju inte att det är något ”övernaturligt” med alla mina upplevelser. En del antecknar jag bara för att de är intressanta som vanliga drömmar.
Väldigt intressant känner igen det susande ljudet jag trodde det var ett radio brus eller tv:n som var på,,,, hmmm inressant!!!
hej… Inatt hade jag en såkallad remote viewing upplevelse.. jag låg på sidan i min säng och blev förlamad i kroppen, jag öppnade ögonen och var helt plötsligt högta ovanför en besinmack i ett bergigt landskap. Jag kunde inte röra mig men jag gled sakta över bergen och sedan vaknade jag.. min första upplevelse var en astral projecering. Men då blev jag så förrvirrad eftersom jag flög runt i mitt sovrum så jag fick panik och vaknade….. Lycka till i fortsättningen
Kan inte förklaringen till 2003-05-08 vara så enkel och tråkig som att den blå klumpen hängde där redan på kvällen men att du inte medvetet lade märke till den eller att du var uppe och kissade under natten men inte kom ihåg det? Nu har jag följt ditt exempel och skrivit ut slumptext och lagt den ovanpå en bokhylla. Lyckas jag göra någon mer astralresa ska jag försöka titta på den.
Nej, jag mindes hur grannens tält såg ut på kvällen, och jag litar på mina sinnen. Likaså är jag säker på att jag inte var uppe under natten. Jag brukar alltid minnas om jag har varit uppe och kissat under natten. Och varför skulle grannen hänga upp sovsäcken på kvällen eller natten? Den rimliga orsaken är ju att han gjorde det för att lufta den efter att ha använt den under natten. Men det som talar tydligast för att jag såg genom tältduken är att jag blev så konfunderad när jag ”såg” den blå klumpen, jag fattade inte alls vad det var. Det var först när jag såg den med mina fysiska ögon som jag förstod det, och då förstod jag det direkt. Det var som om jag såg med två olika slags sinnen.
Förvisso intressant att filosofera över själen och dess relation till vår fysiska kropp, men hur kan du kalla detta vetenskapligt? Att du ”forskar” om själen är lika sant som att jag forskar om vad jag har i kylskåpet när jag är hungrig. Att vara vetenskaplig i sitt tillvägagångssätt må vara en god ambition, men för att vara det på just detta område krävs nog en hel del kunskaper i vetenskapsteori. Efter att ha tittat igenom en del av materialet på sidan har jag svårt att se attr du kan validiera/verifiera dina ”resultat” med varken logiska/filosofiska resonemang eller med empiriska fakta. Med detta som förbehåll tycker jag ändå att det är ett intressant ämne som behandlas på sidan. Jag skulle dock vilja ställa en fråga: Du verkar utgå ifrån att den fysiska verklighet vi upplever i vaket tillstånd är själens utgångspunkt, och upplevelser som inte överensstämmer med fysikens lagar är paranormala. Kan det inte lika gärna vara så att den fysiska verkligheten är en viss del av vår totala …(fors. följer)
…upplevelse, och att denna upplevelse egentligen kan te sig lite hur som helst? Själv ser jag denna utgångspunkt som minst lika trolig och diskuterar den gärna. /A
En fråga som säkerligen är svår att svara på, men som för mig är viktig, är: ”I vilket skede av graviditeten kommer själen in i kroppen?” ”Hade mitt barn, som dog i 11 veckan i magen, en själ?”
Ja, det är en svår fråga. Men kanske är den fel ställd? Kanske är det inte något som kommer in i kroppen vid en viss tidpunkt. Om själen ”alltid” finns utanför tid och rum så kanske den ”alltid” är knuten till barnets/embryots kropp och till och med till de två könscellerna innan de smälter ihop. Själen ”vet” så att säga hela tiden att den ska börja uppleva genom just den kroppen. I takt med att kroppen byggs upp så börjar själen gradvis att bli medveten genom den. Själen som hade börjat bosätta sig i ditt barns kropp hittade säkert en annan kropp så småningom, vare sig det var den själv eller något annat som orsakade att den lilla kroppen dog. Kanske den ångrade sig efter 11 veckor?
Svar till Sophia Löf:
Frågan är svår då vi inte kommer ihåg hur Vi själva gjorde. För både du och jag gjorde likadant. Det finns en bok som jag gärna vill rekomendera Dig: Liv före livet av Helen Wambach.
Ha det bra!