Jag var med om något mycket märkligt. Det är omöjligt att beskriva med ord. Jag “hörde” något slags blixt och dunder. Jag – eller omgivningen – rörde på sig. Jag blev rädd. Jag ryckte till på ett konstigt sätt. Detta hände förmodligen medan jag var i tillståndet, men jag kände inte min fysiska kropp.

Natten efter hade Åsa sin första klardröm. Det är uppenbart att detta är en förmåga som går att träna upp. Det verkar som att man drömmer klart bara genom att tänka på klardrömmar på dagen. Genom att flera gånger om dagen göra ett “verklighetstest”, att fråga sig om det man just upplever är en dröm eller verklighet, så kommer man med stor sannolikhet att göra detsamma i en dröm. Och då upptäcker man att man faktiskt drömmer.