De är som du och jag

En kommentar jag läste någonstans…

”Vad vet du om de flyendes värderingar? Jag arbetar med flyktingar, mest syrier, och deras värderingar skiljer sig inte mer från mina än de flesta människor jag mött. De vill leva i fred och frihet, studera, arbeta, uppfostra sina barn i ett demokratiskt land. De är alldeles vanliga människor som du och jag. Med samma känslor och behov. Att de flesta råkar vara muslimer ändrar ingenting. Syrien hade ett bra utvecklat skolsystem och det märks på deras intellektuella nivå. I förhållande till sin religion uppfattar jag dem som troende, men väldigt liberala och toleranta i sitt förhållnngssätt. Du behöver inte frukta dem. De kommer att bli goda samhällsmedborgare så småningom och bidra till vårt välstånd då de flesta går utbildningsvägen och har mycket med sig den vägen i bagaget. De flesta är moderna människor som levde efter västerländsk standard normala liv innan katastrofen. Have no fear.”

Ja, rädslan är stor för ”främmande” människor.

På 80-talet gömde några släktingar till mig en assyrisk flyktingfamilj. Under några veckor under ett par somrar umgicks min familj med dem. Jag och mina syskon lekte med deras barn. Visst var det en del som skiljde oss åt. De bad bordsbön, vilket vi tyckte var konstigt, och de tyckte att det var konstigt att vi inte gjorde det. De såg med förvåning på när jag som 11-årig pojke satt och virkade. Men det var spännande med olikheterna, och i grund och botten var de som vilka människor som helst, som skrattade och grät, och bara ville leva ett lugnt och bra liv.

Om alla fick umgås med människor från andra världsdelar skulle debatten se mycket annorlunda ut, på grund av mindre rädsla.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *