Om Ayn Rands filosofi

Så här sammanfattade en anhängare av Ayn Rands objektivism sin filosofi i en kommentar på min vän Jonas sajt:

1. Livet är ett självändamål
2. Mänskliga varelser är självändamål
3. Därför måste människan leva för sin egen skull
4. Därför får människan inte offra sig för andra
5. Därför får människan inte offra andra för sig själv
6. Därför är människans moraliska ändamål den egna lyckan.

Detta korta format gör det lätt för mig att invända mot Ayn Rands objektivism.

1. Livet är ett självändamål.

Ja, det är det. Det är en bra utgångspunkt för en etisk filosofi. Det är ett axiom, ett obevisbart påstående som alla kan hålla med om.

2. Mänskliga varelser är självändamål

Men var kom det där ifrån? Det är inte ett axiom. Vi har ju nyss sagt att livet är ett självändamål, då måste det följa att mänskligt liv är självändamål, eftersom människor lever. Helt sant. Men det räcker inte. Vi måste också dra slutsatsen att allt som lever är självändamål! Den här punkten borde se ut så här: ”2. Därför är alla levande varelser självändamål”.

3. Därför måste människan leva för sin egen skull

Här byter vi alltså ut ”människan” mot ”varelserna”. Men varför måste varelserna leva för sin egen skull? Vem tvingar dem? Ingen! Nej, om de verkligen lever för sin egen skull så är det naturligtvis fritt fram för dem att göra vad de vill med sina liv, inklusive leva för någon annans skull. De kan ju sluta med det när de vill. Den här punkten borde alltså se ut så här: ”3. Därför har varelserna rätt att leva för sin egen skull”.

Ett annat problem med den här punkten är att det finns människor som inte förstår sådana här regler. De kan inte lyda ett förbud som de inte förstår. Men med min variant, att de har rätt att leva för sin egen skull, så behöver de inte förstå något, de har sin rätt ändå, liksom alla levande varelser.

4. Därför får människan inte offra sig för andra

Den här punkten betyder egenligen samma sak som punkt 3. Om man lever för sin egen skull så måste man vara fri att offra sig för andra, men man har heller varken skyldighet att göra det eller skyldighet att inte göra det. Så här borde punkten se ut: ”4. Därför har varelserna ingen skyldighet att offra sig för andra”.

5. Därför får människan inte offra andra för sig själv

Det här är ganska sant. Men här gäller samma sak som för punkt 3 och 4, att inte alla människor förstår förbud. Små barn förstår inte att de inte får offra andra för sig själva. Redan ur ett antropocentriskt perspektiv fungerar alltså inte den här punkten. Varför har filosofer så lätt att bortse från barn och andra människor (förståndshandikappade t ex) som inte har förstånd? Kanske för att filosofi liksom alla andra vetenskaper har varit och är mansdominerade. Män har sett mänskligheten som befolkad av endast (vuxna normalbegåvade) män, och övriga människor har hamnat i periferin och bortsetts från.

Den här punkten borde lyda: ”5. Därför får varelser som är moraliska agenter inte offra andra för sig själva”. (En moralisk agent är någon som förstår moral.)

6. Därför är människans moraliska ändamål den egna lyckan.

Först ändrar vi det här till: ”6. Därför är varelsernas moraliska ändamål den egna lyckan”. Är det verkligen sant, givet att varelserna är fria att göra precis vad de vill? Om en varelse vill att dess moraliska ändamål ska vara någon annans lycka så kan väl inte det vara moraliskt fel? En mor kanske vill offra hela sitt liv för sitt barn. Det kan inte vara fel så länge ingen annan tvingar henne. Däremot kan det inte vara moraliskt fel att se sin egen lycka som sitt enda moraliska ändamål. Punkten borde lyda: ”6. Därför har en varelse rätt att själv bestämma vad som är dess moraliska ändamål”.

Sammanfattningsvis alltså:

1. Livet är ett självändamål.
2. Därför är alla levande varelser självändamål
3. Därför har varelserna rätt att leva för sin egen skull
4. Därför har varelserna ingen skyldighet att offra sig för andra
5. Därför får varelser som är moraliska agenter inte offra andra för sig själva
6. Därför har en varelse rätt att själv bestämma vad som är dess moraliska ändamål

Att bygga moralen på logik och vad som är objektivt sant – en objektivistisk filosofi – är riktigt. Men Ayn Rand klarar inte av det. Jag föredrar min egen objektivism.

En reaktion på “Om Ayn Rands filosofi

  1. Det hade naturligtvis varit bättre om kommentatorn gjort rätt rätt från början. Den yttersta premissen är inte vilket liv som helst, utan just mänskligt liv. Sedan vet vi ju vad Rand ansåg om intrinsikalism, apropå detta med ”självändamål”. Så redan punkt 1. är i slutändan falsk.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *