Martinus-diskussion

Jag och min flickvän Åsa åkte till Cecilia med familj (Håkan och dottern Lisa) över nyårshelgen. Vi pratade om Martinus kosmologi. Jag hade läst ut Mänsklighetens öde, och den hade gjort ett visst intryck på mig. Martinus har en viss koll på hur mänskligheten fungerar psykologiskt och så. Men när han börjar prata om att vi har sex kroppar, inte bara en, då blev det litet för mycket. Cecilia och Håkan rådde mig att läsa mer Martinus.

Första steget

Jag fick en bok av min syster Cecilia, Mänsklighetens öde av Martinus. Sånt trams, tänkte jag, tror hon verkligen att jag ska få ut något av att läsa den? Och hur kan hon tro på en sån där religion, hon som är så klyftig annars? Men men, jag ska väl försöka vara öppen för nya idéer, som jag brukar, och läsa den.

Varje älg har ett egenvärde

Tänk, så mycket besvär vissa människor ställer till med! Visst vore det bra om deras antal kunde hållas nere genom avskjutning? Det skulle ju också ge oss många nya arbetstillfällen och ge samhället betydande inkomster genom skatt på vapen och annan utrustning.

Nej, ”avskjutning” av människor är naturligtvis otänkbart. Varför? Jo, för att varje människa har ett egenvärde. Att någon har ett egenvärde innebär att denna har ett värde för sig själv, inte för någon annan. Denna har rätt att existera, oavsett hur mycket någon skulle tjäna på frånvaron av dess existens. Eftersom en människa har ett egenvärde, spelar det ingen roll hur mycket andra kan tjäna på att döda honom/henne – det är alltid fel. En människa har rätt att slippa dödas bara för att andra ska få roa sig eller tjäna pengar eller slippa litet besvär.

När det gäller älgar, anses det i vårt samhälle, att de inte har något egenvärde. De har enbart ett värde för oss människor. Därför är det inte moraliskt fel att döda älgar, även om det bara görs för nöjes skull eller för att slippa litet besvär. Den motbjudande inledningen på den här artikeln blir plötsligt helt acceptabel om man byter ut ”vissa människor” mot ”älgar”.

Varför är det så? Vad har älgar för egenskap, eller vad saknar de för egenskap jämfört med människor, som har så oerhört stor betydelse att de inte kan anses ha ett egenvärde? Är det egenskapen att ha horn på huvudet? Nej, en människa med horn på huvudet skulle fortfarande ha ett egenvärde. Är det egenskapen att gå på fyra ben? Nej, en människa med fyra ben skulle inte ha mindre egenvärde än en tvåbent. Kan det vara avsaknaden av en förmåga att tala? Nej, stumma människor har inte mindre egenvärde än de som kan tala. Är det möjligen den sämre förmågan att resonera logiskt? Nej, förståndshandikappade människor har lika mycket egenvärde som normalbegåvade. Så här kan man forsätta i det oändliga och räkna upp skillnader mellan älgar och människor, utan att hitta något som diskvalificerar älgar som innehavare av egenvärde.

Vad är det då som avgör om någon har ett egenvärde? Ja, varför anser vi att alla människor, inklusive förståndshandikappade, har ett? Jo, därför att dessa har en förmåga att uppleva. Ingen annan egenskap har alltså någon betydelse för om en varelse ska anses ha egenvärde än en förmåga att uppleva (eller en potentiell förmåga att uppleva – till exempel har en medvetslös kvar sitt egenvärde).

Men även älgen har upplevelseförmåga, eftersom den har både ett centralt nervsystem och de sinnesorgan som krävs för att känna smärta och njutning!

Älgen har alltså, tvärtemot vad som anses i vårt samhälle, ett egenvärde. Därför är det moraliskt fel av oss människor att jaga älg, oavsett hur mycket vi tjänar på det. Ingen människa som nu jagar älg gör det för att själv överleva, utan för att ”äta gott” eller ”uppleva spänningen” eller ”vistas ute i naturen”, det vill säja för nöjes skull. Den oundvikliga slutsatsen är, att det som sker på hösten ute i våra skogar inte är något annat än ett brutalt, långdraget masslustmord, en oförsvarbar kränkning av älgarnas rättigheter.

Ett annat djur som har egenvärde och därmed rättigheter är vargen. Eftersom den måste döda andra djur för att överleva så kommer dess rätt ibland i konflikt med älgens rätt. Låt då naturen lösa denna konflikt på sitt eget sätt – de starkaste vargarna tar de svagaste älgarna. På så sätt upprätthålls en balans mellan bytesdjur och rovdjur och evolutionen drivs framåt. De mänskliga älgjägarna gör ofta tvärtom. De skjuter de starkaste älgarna för att få så mycket kött som möjligt att njuta av eller en så snygg trofé som möjligt att hänga på väggen, vilket orsakar kaos i älgstammarna. För att få många älgar att skjuta på dödar de rovdjur. Dessutom skadskjuter de tusentals djur varje år, de stör många djur med! sitt fordonsåkande och skjutande samt sprider tonvis med giftigt bly i skog och mark. Det skulle vi kunna vara utan.

Amanda & Beata – en speciesistfälla

Amanda är en människa som är gravt förståndshandikappad. Hon kan varken tala eller förstå vad andra människor säger förutom några få ord. Hennes logiska tankeförmåga är dålig jämfört med normalbegåvade människor, men hon klarar sig ändå bra. Hon är också vid sina sinnens fulla bruk och har en god uppfattning om vad som händer runt omkring henne. Hon hör, ser, luktar, smakar och känner. Hon gillar att titta på blommor och äta salta jordnötter. Om hon skadar sig känner hon smärta. Om hon får god mat eller en fin nalle eller träffar en trevlig kille känner hon njutning. Hennes modersinstinkter säger henne att små barn är något man ska ta hand om och vara försiktig med. Hon är medveten om var hon befinner sig och kan planera hur hon ska gå den närmaste minuten. Hon förstår inte vad döden innebär men har en stark vilja att leva och blir rädd om något främmande hotar henne. Så länge hon får sina behov tillfredsställda mår hon bra och trivs med livet.

– Har Amanda rätt att leva?
– Självklart! Blotta tanken på något annat bör framkalla rysningar hos varje människa med det minsta moral och förmåga till empati.
– Men om vi avlivar henne smärtfritt när hon sover?
– Nej! Vi har inte rätt att ta hennes liv, hon har rätt att fortsätta leva och uppleva!
– OK, men vi kan väl inseminera henne och låta henne föda fram barn åt barnlösa normalbegåvade föräldrar? Hon fattar ju inte vad som händer med henne.
– Nej! Hon har rätt till sin egen sexualitet och sin egen kropp! Om hon vill ha barn har hon rätt att själv bestämma med vem hon ska ha det, och hon har rätt att behålla sitt barn.
– Jamen vi kan väl låta henne uppträda på cirkus, hon ser ju så lustig ut med sitt dumma beteende? – Nej! Lyteskomik är förnedrande!
– Men nån nytta måste vi väl ha av henne?
– Nej! Hon är inte till för vår skull, för att vi ska använda henne till något. Hon är till för sin egen skull, hon har ett egenvärde, hon har okränkbara rättigheter!

Beata är en normalbegåvad gris. Hon är vid sina sinnens fulla bruk och har en god uppfattning om vad som händer runt omkring henne. Hon hör, ser, luktar, smakar och känner. Hon gillar att gå omkring och böka i jorden och leta efter goda rötter. Om hon skadar sig känner hon smärta. Om hon hittar god mat eller en mysig lerpöl att vältra sig i eller en bra grishanne att para sig med känner hon njutning. Hennes modersinstinkter säger henne att små kultingar är något man ska ta hand om och vara försiktig med. Hon är medveten om var hon befinner sig och kan planera hur hon ska gå den närmaste minuten. Hon förstår inte vad döden innebär men har en stark vilja att leva och blir rädd om något främmande hotar henne. Så länge hon får sina behov tillfredsställda mår hon bra och trivs med livet.

– Har Beata rätt att leva?
– Självklart! Blotta tanken på något annat bör framkalla rysningar hos varje människa med det minsta moral och förmåga till empati.
– Men om vi avlivar henne smärtfritt när hon sover?
– Nej! Vi har inte rätt att ta hennes liv, hon har rätt att fortsätta leva och uppleva!
– OK, men vi kan väl inseminera henne och låta henne föda fram kultingar som vi sen säljer? Hon fattar ju inte vad som händer med henne.
– Nej! Hon har rätt till sin egen sexualitet och sin egen kropp! Om hon vill ha kultingar har hon rätt att själv bestämma med vem hon ska ha det, och hon har rätt att behålla dem.
– Jamen vi kan väl låta henne uppträda på cirkus, hon ser ju så lustig ut med sitt dumma beteende? – Nej! Lyteskomik är förnedrande!
– Men nån nytta måste vi väl ha av henne?
– Nej! Hon är inte till för vår skull, för att vi ska använda henne till något. Hon är till för sin egen skull, hon har ett egenvärde, hon har okränkbara rättigheter!