Jag vilar ute i rymden, omgiven av stjärnor. Allt är mycket stilla och jag upplever inget annat än stillheten. Det här är en välkänd plats att vara på när man sover men inte drömmer.
Men så plötsligt är det dags att vakna. Zooooom, lodrätt rakt ner mot Moder Jord. Jag ser taket på huset komma mot mig i en svindlande hastighet. Tjoff, tillbaka i kroppen!
Öppnar ögonen. Oj, var är jag? Just ja, jag har ju en kropp också. Det är mörkt, jag ligger i sängen.
Men vad var det där som fastnade i mitt minne! Stjärnorna och stillheten, inzoomningen mot taket på stugan… jag såg taket på stugan!! Vilken hastighet jag hade! Allt hände på en bråkdel av en sekund.
Det är alltså så det går till när man vaknar direkt från drömlös sömn… vilken grej!
Universum är en rolig plats att vara i!