Amanda är en människa som är gravt förståndshandikappad. Hon kan varken tala eller förstå vad andra människor säger förutom några få ord. Hennes logiska tankeförmåga är dålig jämfört med normalbegåvade människor, men hon klarar sig ändå bra. Hon är också vid sina sinnens fulla bruk och har en god uppfattning om vad som händer runt omkring henne. Hon hör, ser, luktar, smakar och känner. Hon gillar att titta på blommor och äta salta jordnötter. Om hon skadar sig känner hon smärta. Om hon får god mat eller en fin nalle eller träffar en trevlig kille känner hon njutning. Hennes modersinstinkter säger henne att små barn är något man ska ta hand om och vara försiktig med. Hon är medveten om var hon befinner sig och kan planera hur hon ska gå den närmaste minuten. Hon förstår inte vad döden innebär men har en stark vilja att leva och blir rädd om något främmande hotar henne. Så länge hon får sina behov tillfredsställda mår hon bra och trivs med livet.
– Har Amanda rätt att leva?
– Självklart! Blotta tanken på något annat bör framkalla rysningar hos varje människa med det minsta moral och förmåga till empati.
– Men om vi avlivar henne smärtfritt när hon sover?
– Nej! Vi har inte rätt att ta hennes liv, hon har rätt att fortsätta leva och uppleva!
– OK, men vi kan väl inseminera henne och låta henne föda fram barn åt barnlösa normalbegåvade föräldrar? Hon fattar ju inte vad som händer med henne.
– Nej! Hon har rätt till sin egen sexualitet och sin egen kropp! Om hon vill ha barn har hon rätt att själv bestämma med vem hon ska ha det, och hon har rätt att behålla sitt barn.
– Jamen vi kan väl låta henne uppträda på cirkus, hon ser ju så lustig ut med sitt dumma beteende? – Nej! Lyteskomik är förnedrande!
– Men nån nytta måste vi väl ha av henne?
– Nej! Hon är inte till för vår skull, för att vi ska använda henne till något. Hon är till för sin egen skull, hon har ett egenvärde, hon har okränkbara rättigheter!
Beata är en normalbegåvad gris. Hon är vid sina sinnens fulla bruk och har en god uppfattning om vad som händer runt omkring henne. Hon hör, ser, luktar, smakar och känner. Hon gillar att gå omkring och böka i jorden och leta efter goda rötter. Om hon skadar sig känner hon smärta. Om hon hittar god mat eller en mysig lerpöl att vältra sig i eller en bra grishanne att para sig med känner hon njutning. Hennes modersinstinkter säger henne att små kultingar är något man ska ta hand om och vara försiktig med. Hon är medveten om var hon befinner sig och kan planera hur hon ska gå den närmaste minuten. Hon förstår inte vad döden innebär men har en stark vilja att leva och blir rädd om något främmande hotar henne. Så länge hon får sina behov tillfredsställda mår hon bra och trivs med livet.
– Har Beata rätt att leva?
– Självklart! Blotta tanken på något annat bör framkalla rysningar hos varje människa med det minsta moral och förmåga till empati.
– Men om vi avlivar henne smärtfritt när hon sover?
– Nej! Vi har inte rätt att ta hennes liv, hon har rätt att fortsätta leva och uppleva!
– OK, men vi kan väl inseminera henne och låta henne föda fram kultingar som vi sen säljer? Hon fattar ju inte vad som händer med henne.
– Nej! Hon har rätt till sin egen sexualitet och sin egen kropp! Om hon vill ha kultingar har hon rätt att själv bestämma med vem hon ska ha det, och hon har rätt att behålla dem.
– Jamen vi kan väl låta henne uppträda på cirkus, hon ser ju så lustig ut med sitt dumma beteende? – Nej! Lyteskomik är förnedrande!
– Men nån nytta måste vi väl ha av henne?
– Nej! Hon är inte till för vår skull, för att vi ska använda henne till något. Hon är till för sin egen skull, hon har ett egenvärde, hon har okränkbara rättigheter!