Category: Djurrätt

Henrik Schyffert väljer att fortsätta hyckla

I tv-programmet Köttets lustar satte Henrik Schyfferts son Limpan fingret på köttätandets moraliska hyckleri. Om man har lärt känna en gris och därför inte kan döda den, då ska man inte äta något kött, för djuren i djurfabrikerna är precis lika mycket personer som grisarna man lärt känna.

Ett rent etiskt dilemma alltså, som bara har två möjligheter: att döda grisarna själv, eller bli vegetarian.

Henrik gick med på att göra det valet. Men i tv-programmets sista del drog han sig fegt ur. Han kunde inte döda grisarna själv, men skulle ändå fortsätta kött. Han skyllde på miljöfrågan, att det skulle räcka att vi halverar köttkonsumtionen. Men det är en helt annan fråga, den har inget med etiken att göra.

Vilket antiklimax! Det enda som kom fram av denna tv-serie var: “Ja, jag hycklar, och jag kommer att fortsätta hyckla”. Den stora vinnaren och hjälten är Henriks son Limpan. Hoppas många kommer att inspireras av honom.

För övrigt är det fel att döda grisar i onödan även om man kan göra det efter att ha lärt känna dem. Ja, det är onödigt att döda djur för att äta dem, när det finns så mycket annat att välja.

4 oktober är Djurens dag

Idag 4 oktober är det Djurens dag.

Detta datum har varit Djurens dag ända sedan 1931, och på sätt och vis ännu längre tillbaka, eftersom det är helgondag för den helige Franciskus, djurens skyddshelgon. Franciskus dog år 1226.

Men om man tittar i almanackan, vad ser man då? Jo idag är det “Kanelbullens dag”. Instiftad 1999 av (enligt Wikipedia) “en sammanslutning av jästtillverkare, mjöltillverkare, sockertillverkare och margarintillverkare som numera drivs av Dansukker. Syftet med dagen är att uppmärksamma den rika bulltraditionen som finns i Sverige, med speciellt fokus på den anrika kanelbullen, samt att öka konsumtionen av jäst, mjöl, socker och margarin.”

Almanacktillverkarna anser det alltså viktigare att uppmärksamma sådant skräp!

Döda älgar jättekul enligt Stefan Löfvén

“Jag har inte varit så glad sedan 1991”, har SvD som rubrik på en artikel om nye s-ledaren. Vad hände 1991 som var så roligt, tänker jag. Sovjetunionen föll samman? Carl Bildt blev statsminister?

Nej, det han var med om då var att han “fällde” sin första “18-taggare”. Med andra ord dödade han en stor och ståtlig älg och tyckte det var jättekul. Och har fortsatt med älgdödande sedan dess. Synnerligen osympatiskt.

Matkulturen blir mer och mer civiliserad

DN jämför Bonniers kokbok från olika tidsåldrar.

FÖLJANDE fordras: 1 par räfflade gummihandskar, 1 hammare, 1-2 spikar, 1 klubba, 1 plattång, 1 vass kniv.

Vad planeras? Mord? Korsfästelse? Nej, kokt ål med ris och curry.

Det är en välsmakande anrättning. Det vet husmor: Ålen är långlivad, konstaterar 1960 års kokbok. Innan man flår ålen måste den därför bedövas eller ev. stickas. Använd en kraftig (biff)klubba och slå den hårt i huvudet mot ett stadigt och tämligen rymligt underlag.

År 1960 är alla överens om att naturen måste tämjas i civilisationens namn. Alltså skall ålen avlivas. Vem gör det? Svaret ger sig självt. Kokboken är saklig, husmor är saklig. Hon dukar fram passande verktyg, inte olikt en kirurg: Stick ev. ålen med en vass kniv mellan ögonen, men var försiktigt med ålblodet som innehåller ett ämne som under vissa omständigheter kan förorsaka inflammationer. Obekymrad över ålens öde fortsätter kokboken sina anvisningar: Spika upp ålen eller håll i den med hushållspapper, en trasa eller räfflade gummihandskar så att huvudet inte glider undan. Använd helst en plattång och grip med den tag i det losskurna skinnet. Drag först försiktigt, sedan hårdare så att skinnet följer med.Låter det komplicerat? Kokboken hjälper husmodern på traven. Proceduren återges därför en gång till – med hjälp av svartvita fotografier. Man ser hur ett par kvinnoarmar instuckna i blodiga gummihandskar beslutsamt drar skinnet av ålen som hänger slapp i sin spik. Visste man inte vad dirty realism är, vet man det nu.

1983 års kokbok lockar återigen med kokt ål med ris och curry. Det lockas även med ålaladåb. Luad ål. Halmad ål. Äppelål. Timjansål.

Men nu tar civilisationen ett kliv framåt. Sextiotalets ålhantering framstår som smutsig – ja, sett ur ålens perspektiv till och med som omoralisk. Djurskyddsnämnden stampar i farstun.

I fyrfärg ser man ålen flås, men här är det inte tal om biffklubbor, stick mellan ögonen eller uppspikande på vägg. Ålen syns inte i sin helhet. Den är mer vit än svart. Den liknar mest en fisk som ligger snällt i ålflåarens nakna, rena hand, utan tillstymmelse till blod. Inte en gummihandske så långt ögat når. Döden är ren och effektiv. Den har så att säga alltid redan inträffat.

I 2002 års kokbok är det slut med ålrecepten. Ingen går till fiskhandlaren för att köpa ål, möjligen till Ica för att köpa en bit flatrökt ål som skivas tunt och läggs på smörgås. Gott, säger kokboken.

I 2010 års kokbok nämns inte ens rökt ål på macka. Ålen är i princip slut, ålfiske förbjudet, husmor död. Civilisationen har tagit ett kliv framåt.

Ja, sannerligen.

Jag minns att i min mors kokbok (kanske Bonniers från 1960?) finns ett recept på kalvhjärna. Vem skulle få för sig att anrätta och äta något sådant idag?

I senaste Coop MedMera-tidningen är köttrecept sällsynta undantag bland veganska raw food- och smoothierecept och vegetariska recept innehållande bland annat quorn.

Trevligt att se för oss som stod på barrikaderna på 90-talet och chockade omvärlden med att ropa ut att köttätande är ociviliserat.

Lägg ner all industriell uppfödning!

Några länsstyrelser har gjort snabbinspektioner av minkfarmar och kommit fram till att de allra flesta uppfyller djurskyddslagens krav. Vilket skämt!
För det första har naturligtvis farmarna hunnit städa undan efter uppmärksamheten.
För det andra är verksamheten olaglig även om de inte hittar ett enda dött djur eller djur med fysiska skador, eftersom djuren är instängda i små burar utan möjlighet att få utlopp för sitt naturliga beteende.
För det tredje är verksamheten oetisk oavsett hur laglig den skulle vara.
All industriell uppfödning av djur är oetisk, eftersom den oundvikligen medför stort psykiskt lidande.
Lär dig något om pälsindustrin här.