Jag: Vilka helt väsensskilda typer av företeelser finns det?

Materialisten: Vadå helt väsensskilda, det beror väl på vilken nivå man lägger det. Månen är väldigt olik ett glas saft till exempel…

J: Jag menar att du ska försöka dela in universums alla tänkbara företeelser i så få kategorier som det bara går, utan att det bara blir kvar den enda kategorin “företeelser”. Månen och saftglaset är båda materiella företeelser, så de tillhör samma kategori.

M: Liksom allt annat materiellt, okej. Jag försöker komma på någon kategori som inte har något gemensamt med något materiellt. Rumtiden kanske?

J: Jag skulle nog räkna rumtiden till det materiella. Einstein har ju visat att tid och rum kan böjas vridas precis som vilken materiaklump som helst. Det är bara en annan sorts materia, som fungerar som behållare åt den materia vi känner som partiklar och vågor.

M: Kanske det. Nej, jag kan absolut inte komma på någon mer kategori. Allting har ju sin grund i materien, eller hur? Det är det enda vi vet existerar.

J: Men vad är det som styr materien?

M: Naturlagar. Matematiken.

J: Just det.

M: Du menar alltså att såna regler utgör en kategori som är väsensskild från kategorin materia?

J: Japp. För vad har de reglerna gemensamt med materian?

M: Jag kan inte direkt komma på något.

M: Exakt. Fast jag skulle vilja kalla kategorin naturlagar och matematik för “det oföränderliga”. En gång för alla fastslagna regler som inte kan förändras. Ett plus ett är alltid två och kan aldrig bli något annat.

M: Men naturlagarna kanske kan förändras, även om inte matematiken kan det.

J: Det kanske kan vara så att i vissa delar av världsalltet gäller vissa naturlagar och i andra delar andra, men till syvende och sist måste det finnas någon stabil grund även för dessa variationer. Annars skulle vi ha ett helt kaotiskt universum.

M: Okej, då har vi två väsensskilda kategorier: det materiella och det oföränderliga. Men då känns det lockande att ändra namn på det materiella och kalla det för “det föränderliga”. För materia förändras ju ständigt.

J: Precis vad jag just tänkte föreslå! Det blir symmetriskt och bra. Fast jag anser att det finns fler företeelser än det materiella som är rörligt.

M: Det kan jag inte tänka mig.

J: Tänk efter mer.

M: Jag kan inte.

J: Tänk, tänk, tänk! Upplev hur fantasin flödar och inspirationen strömmar till!

M: Va?

J: Tankar, känslor och alla slags upplevelser är något rörligt som är helt väsensskiljt från materian.

M: Nej nu går du för långt, tankar och upplevelser är ju något helt subjektivt som händer i varje persons hjärna. Det är ju ingen företeelse som finns egentligen.

J: Men dock är det företeelser, du kallade det just så själv. Hur vet du att de inte finns? Om du upplever dem så finns de väl. Allt vi kan uppleva finns i någon mening i det ögonblick vi upplever dem. Det är väl inte konstigare än att naturlagarna finns trots att vi inte kan ta på dem. Skillnaden är bara att våra upplevelser är rörliga och vi kan själva styra dem i viss mån.

M: Okej då. Men i så fall hävdar jag att materian kan upplevas också. När en blomma reflekterar en ljusstråle så kan jag uppleva blomman med hjälp av mitt öga.

J: Nej, det du upplever då är en bild av en blomma, inte själva blomman. Materian kan orsaka upplevelser, men det går aldrig att uppleva själva materian.

M: Jaha. Nu väntar jag bara på att få höra hur även det oföränderliga kan delas upp i fler delar. Av symmetriskäl.

J: Vem är det som upplever?

M: Alla som kan uppleva. Alla som har hjärnor.

J: Nej, du upplever med hjälp av din hjärna. Ditt jag är det som är medvetet om de signaler som hjärnan genererar. Hjärnan och upplevelserna är föränderliga, men jaget är oföränderligt.

M: Hur vet du det?

J: På vilket sätt skulle ditt jag förändras? Din personlighet kan förändras, men inte ditt jag. Jagets enda egenskap är att vara medveten. Medvetandet kan inhämta massor med olika upplevelser, men själva medvetandet förändras aldrig. Precis som med naturlagarna. Jaget/medvetandet hör alltså till samma kategori som naturlagarna eftersom det är oföränderligt, men i övrigt är det helt väsensskiljt. Kolla här, jag ritar på servetten:

Vi har alltså två huvudkategorier: Oföränderliga och föränderliga företeelser, som var och en kan delas in i två underkategorier. De oföränderliga kan delas in i naturlagar och jaget. De föränderliga kan delas in i materia och upplevelser. Nu kan vi göra några intressanta iakttagelser eller paralleller.

Vi vet att jaget upplever upplevelser. Kan det då vara så att naturlagarna i någon mening upplever materien? Vems jag eller medvetande är då naturlagarna? Guds? Är i så fall materian Guds upplevelser? Och är då våra upplevelser ett slags materia för oss?

Vi vet att upplevelser genereras av materian. Kan det vara så att jaget genereras av naturlagarna?

Eller om vi ser upplevelser som en sorts andlig materia, kan då jaget ses som en sorts andlig naturlag?

Vi vet att naturlagarna styr materian. Kan det möjligen vara så att jaget styr sina upplevelser? Fast i själva verket är det väl så att naturlagarna ger upphov till materian. Då skulle ju det betyda att jaget ger upphov till upplevelserna!

Intressanta frågor, eller hur? Hallå, vart gick du?

Medvetandet är mer fundamentalt än materien, inte tvärt om som det nuvarande vetenskapliga paradigmet säger. Se det här föredraget med Peter Russell:

En hel bok i samma ämne av Peter Russell kan du läsa på hans hemsida.

John Hagelin säger liknande saker:

och ett annat längre föredrag:

Dean Radin närmar sig ämnet från parapsykologin:

Tänk dig att du uppfinner en maskin som kan kopiera vilken klump av materia som helst, levande organismer ej undantagna. Man använder maskinen genom att lägga ett objekt till höger i maskinen och trycker på en knapp. Kopian hamnar då till vänster i maskinen. Kopian blir exakt, ned på atomnivå.

Nu placerar du en försöksperson till höger i maskinen. Du ber personen att säga “Jag ligger till höger” eller “Jag ligger till vänster” efter kopieringen beroende på var den ser sig ligga då. Du trycker på knappen. Kopieringen sker ögonblickligt. Nu ligger det två identiska personer där, den ena till höger och den andra till vänster. Nu säger de, exakt samtidigt i mun på varandra: “Jag ligger till höger” respektive “Jag ligger till vänster”.

Inget konstigt med det. Deras kroppar inklusive deras hjärnor har kopierats in i minsta detalj. Deras sinnestillstånd med minnen, känslor och allt måste alltså också ha kopierats. Kopian är precis lika levande som originalet. Världen har fått en ny medborgare som måste få fulla rättigheter. Eftersom en ny hjärna har uppstått så har även en ny själ uppstått, ty med det materialistiska synsättet föds och dör själen med hjärnan.

Men frågan är vad den som lägger sig i maskinen upplever. Att den alltid ligger kvar till höger efter kopieringen, eftersom det är den som är originalet? Det skulle man kunna tro. Med det materialistiska synsättet verkar det rimligt.

Men nu modifierar du maskinen något. Man lägger nu objektet i mitten, och kopieringen är inte längre någon egentlig kopiering, utan ett slags celldelning. Alla atomer delar på sig helt symmetriskt och glider iväg åt var sitt håll, så att ett objekt hamnar till höger och ett till vänster. Det går inte att säga vad som är kopia och vad som är original.

Utifrån sett, när du betraktar kopiering av en försöksperson så ser det precis likadant ut som förut, bortsett från att du börjar med att lägga personen i mitten. De två personerna säger efter kopieringen “Jag ligger till höger” respektive “Jag ligger till vänster” i mun på varandra.

Men vad händer när du själv lägger dig i maskinen och låter den “celldela” dig? Finner du dig ligga till höger eller till vänster? Det måste vara 50/50% chans. Du kan ju omöjligen tycka dig befinna dig på båda ställen samtidigt, eftersom det skulle kräva någon form av kommunikation mellan de båda hjärnorna. Du måste “välja” antingen eller.

Men vad är det då som gör att du “väljer” antingen den ena eller den andra kroppen?

Det är en gåta som inte går att förklara med det materialistiska synsättet! Det kan bara förklaras med att “något” verkligen har placerat sig i den ena kroppen men inte i den andra. Själen kanske?

Frågan är då vad som händer med den andra kroppen, den som du inte vaknar upp i. Bosätter sig en ny själ i den? Eller blir den stendöd? Eller ligger den för resten av sitt liv i koma? Och om en ny själ hamnar i den, var har den befunnit sig innan? Hur stor del av själslivet tar den med sig in i den nya kroppen och hur mycket hämtas från hjärnan den placerar sig i?