Stiglöpning

I och med det varmare vädret har det varit lättare att öka på längden på träningspassen. Säsongens längsta (och faktiskt mitt livs längsta också!) hittills är 1 timme 30 minuter. Det skedde till stor del på små knöliga skogsstigar. Mycket trevligt att kunna springa på sånt underlag efter att snön äntligen har smält bort!

Vinterträning

Jag kan inte påstå att min träning ligger på topp just nu, med 1 dm lössnö på vägarna. Fast det var ganska häftigt att springa i det föret igår ändå. Kände mig som en kamel eller nåt. Har även sprungit ett par gånger i Victoria park i London, eftersom jag var där i ett par veckor. Ett varv i parken är flera km. Hårdpackade asfaltsvägar, det kändes lite i knäna. Men varmt och ljust var det.

Löpband

På grund av det ihållande kalla vädret har jag testat att springa på löpband på allvar för första gången. Tidigare, för några år sen, har jag bara sprungit kanske fem minuter. Nu sprang jag ca 70 minuter i sträck. Jösses, det kändes nästan som att jag kom i trans. Och det är inte så konstigt med tanke på hur enformigt det är jämfört med att springa utomhus. Man behöver inte tänka på att undvika stenar och gropar. Man behöver inte hålla reda på övrig trafik. Man behöver inte ens tänka på att hålla farten, för det gör bandet åt en!

S:t Eriksloppet

Jag hade trott att jag nu på S:t Eriksloppet, efter flera träningsrundor på 13-15 km, skulle klara att hålla takten genom hela loppet (21 km), men nej, det blev segt på slutet, på samma sätt som under Göteborgsvarvet i våras. Något som bidrog till att tiden blev sämre än väntat var också att jag hade konstant håll genom hela loppet! Aldrig mer en bastant frukost bara 2,5 timmar innan loppet! Men en förbättring av tiden blev det, 1:47:30 jämfört med 1:49:47 på Gbg-varvet, så jag får väl vara nöjd. Men nu ska här tränas långpass hela vintern!

Träning inför S:t Eriksloppet

Nu har jag anmält mig till S:t Eriksloppet i Stockholm, en halvmara (21,1 km). Idag sprang jag ca 15 km. Den exakta sträckan vet jag inte, jag gav mig bara ut och hittade på vart jag skulle ta vägen som det föll mig in. Det blev blandat asfalt och grus i fina naturområden utanför Kallhäll. Jag bestämde mig innan för att springa i minst en timme, och det blev ca 1:15. Jag sprang i lugn takt, ca 5 min/km. Det kan inte nog betonas hur viktigt det är att inte stressa! Dessa 15 km var enbart sköna trots att det var mycket varmt, eftersom jag tog det lugnt och inte försökte slå något rekord. Vätskebältet kom väl till pass.