Jag har sprungit mitt livs första maratonlopp! Det var helt oplanerat, egentligen hade jag bara tänkt vara coach åt min kompis Johan som skulle springa Vällingby Marathon, men så fick jag veta att det samtidigt skulle vara ett motionslopp på 10 km, så det tänkte jag springa. Men vid närmare eftertanke tyckte jag det skulle vara roligare att testa maratonloppet, även om jag skulle behöva bryta efter ett tag. Så sent som en timme innan start bestämde jag mig för att springa den långa sträckan istället för motionsloppet. Första två milen gick på strax under två timmar. Sedan började det gå trögare, och efter 30-strecket övervägde jag att bryta så fort jag kom i närheten av omklädningsrummet (loppet gick flera varv runt Vällingby centrum). Men när jag väl hade uppnått 35-strecket så var det ju bara 7 km kvar, och då var det lika bra att fortsätta. Sista kilometrarna växlade jag mellan att gå och jogga. Det var mest smärtan i benen som hindrade, mentalt kände jag mig ok och andning och hjärta funkade utmärkt. Jag kom i mål på ca 4:40, och kände mig inte så mycket sämre än efter min första halvmara 2002 (då kände jag mig väldigt sliten i benen). Så nu kommer Stockholm Marathon att bli min andra mara istället för den första, det kunde jag aldrig tro!