Vilda svanar, utdrag 4

Så här var det alltså med ”kulturrevolutionen” som så många även här i Sverige beundrade.

Mina föräldrar hade permanent order att hålla sig hemma och vänta på att bli kallade till nästa möte. Att gå under jorden var uteslutet. Hela Kina var som ett fängelse där varje hus och varje gata bevakades av folket självt. I detta väldiga land fanns det ingenstans att gömma sig.

Pappa och mamma kunde inte heller gå ut och skaffa sig lite förströelse. Det hade blivit ett föråldrat begrepp: böcker, målningar, musikinstrument, idrott, spelkort, schack, tehus, barer – allt var borta. Parkerna var trista, vandaliserade ödemarker där blommor och gräs hade rivits upp och de tama fåglarna och guldfiskarna slagits ihjäl. Filmer, teaterföreställningar och konserter var förbjudna. Maos hustru hade rensat teatrar och biografer på allt utom de åtta ”revolutionsoperor” som hon hade varit med om att producera och som var det enda tillåtna. Ute i provinserna vågade man inte ens uppföra dem. En regissör hade blivit stämplad som Maofientlig därför att Jiang Qing tyckte att han hade sminkat den torterade hjälten i en av operorna för mycket. Han kastades i fängelse för att ha ”överdrivit den revolutionära kampens prövningar”. Det föll oss knappast in ens att ta en promenad. Stämningen där ute var skräckinjagande med våldet på massmötena i gathörnen och de hotfulla väggtidningarna och slagorden.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *