Henrik, det där var länkar till argumentation för att skatt är stöld (vilket jag håller med om), inte argument mot att handel är ett sätt att hjälpa varandra (vilket du säkert håller med om, om jag “känner” dig rätt).
Nej, jag tänkte först att Snurre hade den ursprungliga serien i åtanke, där Bamse säger att skatt, inte handel, är ett sätt att “hjälpas åt”. Men det var kanske lite väl godtroget av mig!
Att säga att man inte har förstått “konsumtionskritiken” när man advocerar handel över beskattning är väl lite presumtivt. Själv har jag förstått den gott och väl, men jag väljer att ignorera den i största möjliga mån. Skall något sägas om kritken mot “konsumism”, så är det detta: för att konsumera något måste man först producera något; det är inte konsumtion man kritiserar, så mycket som produktion. När man kritiserar “konsumismen” kritiserar man först och främst “produktionismen”. Med andra ord: välståndet. Ifall man ogillar ekonomiskt välstånd är det förstås ens egen sak, men man kan ju inte förebrå andra bara för att de gillar välstånd. Och, kom ihåg! Med Ludwig von Mises ord: dagens lyx är morgondagens allmänna behov.
Buy Something Day var uppenbarligen långt bättre 😉
Haha. klockren 🙂
Gott att se att ert intellekt ligger på serietidningsstadium! Och att ni fattat ungefär 0,0 av konsumtionskritiken…
Snurre, jag lägger märke till att du inte kommer med några argument mot det som sägs i serien.
Kan ges.
http://www.equil.net/?p=111
http://www.equil.net/?p=113
Henrik, det där var länkar till argumentation för att skatt är stöld (vilket jag håller med om), inte argument mot att handel är ett sätt att hjälpa varandra (vilket du säkert håller med om, om jag “känner” dig rätt).
Nej, jag tänkte först att Snurre hade den ursprungliga serien i åtanke, där Bamse säger att skatt, inte handel, är ett sätt att “hjälpas åt”. Men det var kanske lite väl godtroget av mig!
Att säga att man inte har förstått “konsumtionskritiken” när man advocerar handel över beskattning är väl lite presumtivt. Själv har jag förstått den gott och väl, men jag väljer att ignorera den i största möjliga mån. Skall något sägas om kritken mot “konsumism”, så är det detta: för att konsumera något måste man först producera något; det är inte konsumtion man kritiserar, så mycket som produktion. När man kritiserar “konsumismen” kritiserar man först och främst “produktionismen”. Med andra ord: välståndet. Ifall man ogillar ekonomiskt välstånd är det förstås ens egen sak, men man kan ju inte förebrå andra bara för att de gillar välstånd. Och, kom ihåg! Med Ludwig von Mises ord: dagens lyx är morgondagens allmänna behov.