Bo Rothstein skriver i SvD att “nyliberalerna” är tysta så att de dånar därför att de inte kan förklara finanskrisen. Det stämmer att många liberaler (varför prefixet “ny”?) inte kan förklara finanskrisen, men det beror inte på, som Rothstein skriver, att de inte accepterar socialistiska förklaringar, utan tvärt om att de är alltför socialistiskt indoktrinerade. Till och med i tidningen Affärsvärlden kan man läsa att “girigheten” är orsaken till krisen. Men det finns undantag, exempelvis Johan Norberg, som inte alls är tyst. Krisen beror på för mycket statliga ingripanden och regleringar, inte för litet. Sök reda på information om den österrikiska konjunkturteorin om du inte tror mig. På von Mises instituts hemsida finns mer information om den österrikiska ekonomiska skolan. Jag tror att du kommer att få många aha-upplevelser om du läser där.

När det gäller konsumtionskritiken så tror jag att många reagerar på att det är så mycket prylar som köps, ofta fraktade från andra sidan jordklotet med miljöbelastning som följd, samtidigt som man stressar för att hinna med både jobb och att sköta barn och hem. Lösningen föreslås vara att jobba och konsumera mindre och istället ägna sig åt hem och familj.

Men vänta nu, det är ju inte alla som jobbar “för mycket”. Väldigt många arbetsföra människor jobbar inte alls i vårt samhälle, utan försörjs av de som jobbar. Anledningen är den sönderreglerade arbetsmarknaden och de höga skatterna på arbete. Om det vore inte fullt så dyrt och krångligt att köpa arbete här jämfört med i bortre Asien, så skulle vi som arbetar lägga mer pengar på att köpa lokala tjänster och mindre på prylar från Kina. Därmed skulle vi avlastas och inte behöva jobba lika mycket, samtidigt som många arbetslösa skulle få jobb. Arbetet skulle fördelas jämnare över befolkningen. Och färre långväga transporter skulle behövas.

Den totala mängden arbete skulle inte minska, vilket betyder att vi skulle ha minst lika hög levnadsstandard som nu. Att minska på konsumtionen är detsamma som att minska på produktionen, och detta är detsamma som att minska på levnadsstandarden. Hög levnadsstandard behöver inte nödvändigtvis vara liktydigt med många prylar. Lösningen är alltså inte att minska på konsumtionen, utan att ändra på vad som konsumeras.

Som alltid är problemet inte att politikerna gör för litet, utan att de gör för mycket.

Så här på Buy Nothing Day tycker jag att Bamse ska få komma med några kloka ord:

DN har idag en intervju med USA:s centralbanks före detta chef Alan Greenspan. Som alltid när en centralbankschef uttalar sig kan man inte göra annat än ta sig för pannan och sitta och gapa.

“Likheten består i att det är en bubbla som har spruckit och att rädslan nu får dominera på finansmarknaderna. Så var det också 1987 och 1998, liksom vid en rad kriser längre tillbaka i tiden. I detta avseende har den mänskliga naturen inte ändrats och tydligen lär man sig aldrig något.”

Så det är den mänskliga naturen som är så omöjlig och irrationell att vi måste ha en centralbank som styr och ställer över oss! Tydligen lär man sig aldrig något. Att papperspengar alltid förr eller senare kollapsar t ex.

“Subprimemarknaden i sig har inte gett upphov till den nuvarande krisen. Så stor är inte denna marknad att problemen där skulle leda till internationellt kaos.”

Oooh! Vilket snille som har insett det! Men…

“I stället ligger orsaken i omvandlingen av lånen till värdepapper som har spritts från Wall Street runt över världen.”

… nja… är det verkligen orsaken? Vem är det egentligen som har orsakat att dessa lån existerar alls? Kan det kanske ha något att göra med en centralt styrd löjligt låg ränta?

“Överflöd på kapital har gjort att risk blivit alldeles för lågt värderad i hela världen. De långa marknadsräntorna har tryckts ner och fastighetspriserna rusat uppåt. Det gäller många länder och inte enbart USA”

Överflöd av kapital ja! Var kommer det ifrån, Alan? Är det inte din efterföljare Helikopter-Ben som har sagt något om en fantastisk uppfinning som kallas sedelpress?

“Detta var ett globalt problem som Federal Reserve inte kunde göra något åt. Att det blivit så berodde inte så mycket på USA som på att framför allt de oljeexporterande länderna hade svårt att använda sina väldiga inkomster. Deras intensiva jakt på investeringsobjekt skapade en onormal situation, där det blåstes upp finansiella bubblor som förr eller senare måste brista.”

Jaha du Alan, vilket underhållande sätt att skylla ifrån sig. Men kan du förklara för mig: dessa enorma pengamängder som de oljeexporterande länderna har fått för sin olja, var kommer de ifrån? Har de uppstått ur tomma intet? Jo, just det.

“Med den information som fanns tillgänglig kunde Federal Reserve inte ha hindrat vad som skedde.”

Nej, ingen centralbank har någonsin åstadkommit något bra eller konstruktivt, och när de sedan försöker rätta till sina egna misstag så blir allt bara värre.

“Skrupelfria personer började då slarva med säkerheterna. Det begicks brottsliga handlingar, som bör få rättsliga följder för de inblandade. I fortsättningen behövs det en striktare övervakning för att liknande situationer inte ska uppstå.”

Kontroll, övervakning och reglering! Det är lösningen på allt. Och när sedan allt kajkar ut ännu mer på grund av detta så skyller du återigen på den irrationella marknaden som inte kan ta sitt ansvar. Lösningen blir förstås ännu mer kontroll, övervakning och reglering. Har vi inte nog bevis för att centralstyrda planekonomier inte fungerar?

Sedan ganska många år tillbaka lever USA på andra länders arbete. Importen är mycket större än exporten. Andra länder skeppar varor och tjänster till USA, och som betalning får de endast värdelösa papperspengar som ständigt ökar i mängd. USA:s välfärd är finansierad genom att skapa mer pengar, dollars. Så kan de göra av huvudsakligen två anledningar: Den ena är att dollarn är världens reservvaluta, som används för internationell handel och innehas i stora belopp av alla centralbanker. USA har fördelar gentemot andra länder pga detta. En modern form av imperialism.

Den andra anledningen, vilket är ett problem även för andra länders valutor, är att de är så kallade fiatvalutor. Med detta menas att de inte är uppbackade av något verkligt värde, t ex guld. Det gör att centralbankerna är frestade att skapa mer och mer pengar för att hålla igång ekonomin. Detta är precis vad de gör, 10-20% ökar penningmängden per år just nu. Detta är den verkliga inflationen, inte de 2% som KPI visar. De enorma pengamängderna kommer förr eller senare in i omlopp och då visar sig inflationen i alla priser, alternativt (om centralbanken som nu tvingar KPI till 2%) hamnar vi i en depression.
Allteftersom andra länder blir mer skeptiska mot dollarn kommer de att överge den som reservvaluta. Det gillar förstås inte USA, eftersom de lever på detta privilegium. De är beredda att ta till alla medel för att behålla det, även vapen. Och gissa vad, det var precis det som gjorde att de invaderade Irak. Saddam Hussein började sälja sin olja i Euro istället för i dollar. Ett par månader efter invasionen hade USA återställt ordningen och oljan såldes åter i dollar.

Nu hotar Kina med att överge dollarn. Vad händer då? USA lär inte anfalla Kina, däremot kanske de startar ett handelskrig och inför tullar. Precis som på 30-talet, vilket ledde till den stora depressionen.
Hur man än bär sig åt kan det bara leda till att USA mister sin ställning som stormakt, dollarn faller och övriga fiatvalutor följer med i fallet.

För att skydda sig finns bara ett sätt: att byta ut sina fiatpengar mot tillgångar som inte tappar värde. Exempelvis guld. Guld är riktiga pengar, de kommer alltid att gå att använda i byteshandel.

Det några decennier gamla experimentet med fiatvalutor går mot sitt oundvikliga slut. En återinförd koppling mellan valuta och guld samt avskaffad centralbank är den nödvändiga ersättningen. Makten över pengarna åter till folket!