Minne från UKU?

Jag låg och försökte hålla mig medveten i det hypnagoga tillståndet. Som vanligt dök det upp massor av bilder och ljud, och det var väldigt svårt att hålla dem kvar i minnet. Men plötsligt hajade jag till.

Jag fick en ytterst svag minnesbild av att jag hade stått och sett på yuccapalmen i mitt rum och samtidigt i ett upprört sinnestillstånd intalat mig själv: ”Jag måste minnas det här! Jag måste minnas det här!” En stund senare fick jag en till mycket svag minnesbild (?) av att jag i ett upprört sinnestillstånd hade sett en halvnaken manskropp (min?) ligga i en säng.

Men det var som sagt mycket svaga signaler, så det kan lika gärna ha varit något jag hittade på. Men det var den där upprörda känslan jag mindes som var ovanlig. Varför skulle jag känna så medan jag betraktade en krukväxt? Visst är det en fascinerande tanke att jag kanske har helt medvetna UKU:er var och varannan natt, det är bara att minnas dem som är problemet!

Lysande kropp

På morgonen drömde jag någonting. Så vaknade jag. Jag satt upp någonstans, kanske i en säng. Det var mörkt. Jag satt med ena benet vikt under mig och tittade ner på det. Det var abnormt smalt, självlysande vitt med en nyans av grönt. Dessutom såg perspektivet konstigt ut, som om jag tittade i fel ände genom en kikare.

Jag sträckte ner vänster hand för att känna på foten. Då fick jag en chock så att jag kom till det vanliga vakentillståndet, för handen såg också väldigt smal och självlysande ut, och när jag förde ner den svischade den hastigt bort på grund av det konstiga perspektivet och jag insåg att det här varken var en dröm eller den fysiska verkligheten.

In i en bild

Hypnagoga bilder på morgonen, en bild på en stuga i ett nattlandskap. Ville in i landskapet och vips blev det tredimensionellt och jag rörde mig in i det. Då kom jag in i ”tillståndet”. Susningar, vibrationer, hjärtcentret fladdrade. Lyckades inte hålla kvar det eftersom Linda rörde sig bredvid mig. Kanske det där med bilden var en bra metod för att viljemässigt framkalla ”tillståndet”?