Är inte alla barn lika mycket värda?

Jag ska bli pappa i augusti (så var det officiellt).

Att bli förälder innebär att man måste sätta sig in i helt nya ämnen. Som t ex vetenskapen om föräldrapenningen. Jag har 45 universitetspoäng i matematik och 80 i datavetenskap, men inte får jag fullt grepp om denna snårskog för det. Varför måste det vara så krångligt?

Och varför måste den vara så orättvis? Det barn som har föräldrar som arbetar får mer än det som inte har föräldrar som arbetar.

Mitt förslag: Tilldela alla barn en viss summa, samma för alla, oberoende av föräldrarnas inkomst. På så sätt skulle det bli möjligt att skaffa barn när som helst i livet, och barnen skulle få en mer jämnt fördelad materiell standard.

Vänstern klagar på att marknadsekonomi upprätthåller orättvisor, men varför har de då inte tagit chansen att konstruera ett system som fördelar föräldrapennigen jämnt mellan barnen? Är inte alla barn lika mycket värda?

Maud – vår bästa minister

När jag bodde i Katrineholm – ett starkt sossefäste – så kunde jag ta del av följande: En kommunal cykeluthyrare med priser på 20-50 kr för tre timmar. Ett kommunalt kafé i bibliotekslokalen. Ett kommunalt växthus. Ett kommunalt äventyrsbad.

Likadant ser det ut i många andra kommuner runt om i landet. Dessa företag lyder inte under de vanliga ekonomiska lagarna utan kan hållas vid liv av skattemedel. Pengar som borde ha gått till det som egentligen är kommunernas kärnverksamhet: att se till att alla medborgare oavsett plånbokens tjocklek har tillgång till vård, skola och omsorg.

Kommunala företag utan intresse av vare sig vinst eller expansion slår ut lokala entreprenörer som hade kunnat växa och skapa nya jobb och nya varor och tjänster.
Företag ska drivas av privatpersoner, inte av myndigheter!

Det är inte ofta jag upplever att politiker säger precis det jag tänker, men när näringsministern och centerledaren Maud Olofsson uttalar sig så är det så. Läs dagens DN debatt!

Sanslöst mediedrev

Är det någon som på fullt allvar tror att Borelius och Stigö Chiló utför ett sämre jobb som ministrar bara för att de har anlitat barnflickor svart och inte betalat TV-avgiften? Något sinne för proportioner får vi väl ha! Om alla som ska syssla med politik måste vara perfekt laglydiga, vilka kan då accepteras? Endast yrkespolitiker? Där kan vi tala om ett hot mot demokratin!

Och vart tog debatten om civil olydnad vägen? Det har ju kommit fram att det kanske är ideologiska ställningstaganden som ligger bakom detta. Varför kan då inte minstrarna stå för det? Istället är de defensiva och kommer med dåliga bortförklaringar. Som om det vore helt självklart att i alla lägen följa lagen, oavsett hur skadlig den är. Om skatten på arbete höjdes till 100% och TV-avgiften till 10000 kr/mån, skulle ministrarna då fortfarande följa lagen? Civil olydnad handlar om att bryta mot lagen och ta straffet. Om tillräckligt många gör det måste lagen avvecklas.

Och vart tog debatten om skatterna vägen? Det är ju de absurt höga skatterna på tjänster som är orsaken till att så många anlitar hemhjälp med mera svart. Även om man har råd att betala vitt så är det självklart att det är frestande att göra det svart när det kostar tre gånger så mycket att göra det vitt.

Jag tar mig friheten att översätta ett blogginlägg av Johan Norberg om vad ministrarna hellre skulle ha sagt:

Ja, vi bröt mot lagen när vi gav barnflickorna pengar under bordet. Men det stora brottet är de groteska skatterna ni i förra regeringen införde, som flyttar alla tjänster av det här slaget till den informella sektorn. Om en barnflicka ska få så mycket lön efter skatt som köparen, så måste köparen tjäna sex gånger så mycket innan skatt för att betala henne. På detta sätt har ni förstört förtroendet för skattesystemet, ni har förstört jobbmöjligheter och ni har gjort det omöjligt för fler kvinnor att kombinera barn och karriär.

Alla vet att detta är en informell sektor, att de vi anlitar skulle avsky om vi bad om ett kvitto, och det är ert fel. Ni vet också att det enda skälet till att faktiskt kontakta skattemyndigheten och registrera jobben är om man har planerat en politisk karriär hela livet – som era kollegor, statsministern t ex. Det har inte vi, och vi vill inte gå med på att spela en sådan charad.

Vi är inte stolta över vad vi har gjort, men vi skäms inte heller. Ni borde skämmas. Och nu ska vi arbeta hårt för att avveckla detta perversa system och legalisera alla dessa arbetare, och om vi har någon talan, så vill vi införa en allmän amnesti för alla de som har begått brottet att utföra och köpa tjänster trots era försök att sabotera det.

Jag undrar också – om (s) hade vunnit valet, hade de utsatts för samma granskning och mediedrev? Har någon undersökt hur mycket de socialdemokratiska politikerna fifflar? Jag tycker det luktar mobbing och jantelag om det här. ”Ni ska inte tro att ni kan komma och ta över det här landet!”