”Jag har inte varit så glad sedan 1991″, har SvD som rubrik på en artikel om nye s-ledaren. Vad hände 1991 som var så roligt, tänker jag. Sovjetunionen föll samman? Carl Bildt blev statsminister?
Nej, det han var med om då var att han ”fällde” sin första ”18-taggare”. Med andra ord dödade han en stor och ståtlig älg och tyckte det var jättekul. Och har fortsatt med älgdödande sedan dess. Synnerligen osympatiskt.
Idag på nationaldagen är det på sin plats att uppmärksamma den stora katastrof som har drabbat det här landet pga den uteblivna invandringen. Det här landet är trots allt mycket attraktivt att bo och jobba i, ändå har knappt befolkningen ökat alls de senaste 50 åren. Anledningen är att politikerna i årtionden har drivit en hård invandringspolitik som har gjort att mycket få människor har fått komma hit. Detta är en långsamt pågående katastrof.
Tänk hur många nya företag och universitet vi har missat på grund av detta. Föreställ dig alla de författare, professorer, entreprenörer och artister som hade kunnat göra sig en karriär här. Vi hade kunnat ha mångmiljonstäder, även i Norrland. Sverige hade kunnat vara ett stort och inflytelserikt land. Om vi bara hade velat.
Invandringspolitiken är en skam och politiker som ojar sig över rasismen men inte är för fri invandring är hycklare av stora mått. Antirasisterna borde stå utanför riksdagshuset och demonstrera istället för att slösa bort krafterna på små nazistiska sekter.
Släpp invandringen fri!
1. Det viktigaste av allt är att du sprider uppfattningen att tillvaron är ett nollsummespel. Om någon vinner något så förlorar någon annan lika mycket. Denna attityd ska du sprida till dina medborgare genom allt du gör. Att sprida nollsummespelsuppfattningen kan exempelvis göras genom att påstå att de rika har blivit rika på de fattigas bekostnad. Grundinställningen måste vara att vi har en begränsad mängd resurser som vi kämpar om, inte att det går att skapa nya. Annars kommer du inte att lyckas sprida någon främlingsfientlighet, därför att då kommer arbetande och skötsamma invandrare att ses som goda medborgare som bidrar med något gott till samhället. Om tillvaron ses som ett nollsummespel så kommer de istället att ses som snyltare på ”våra” resurser.
2. Odla ta-hand-om-attityden. Alla ska tas om hand. Ingen är vuxen och kapabel att ta hand om sig själv. Om en flykting kommer hit så ska den givetvis tas om hand av staten, den får absolut inte försöka klara sig själv. Ett bra sätt att försäkra dig om detta är att helt enkelt förbjuda asylsökande att arbeta och placera dem i kostnadskrävande flyktingförläggningar. På så sätt blir flyktingar en belastning för stats- och kommunkassorna, vilket är en mycket bra grogrund för främlingsfientlighet.
3. Arbetslöshet är en förutsättning för främlingsfientlighet. Det skapar nämligen en känsla av hopplöshet och utanförskap, som sedan skylls på invandrarna. Eftersom även invandrarna själva blir arbetslösa så blir de en kostnad, vilket är perfekt för att skapa främlingsfientlighet. Men hur skapar du arbetslöshet? Det finns många sätt. En variant är att höja minimilönerna så att alla som skulle ha fått jobb med lön under de nivåerna blir arbetslösa eftersom ingen har råd att anställa dem. Mycket effektivt. Ett annat sätt är att tvinga arbetsköpare att stå för kostnader som egentligen staten eller försäkringsbolag borde stå för, exempelvis sjukförsäkring. Det finns fler sätt, men en huvudregel är att göra det så svårt och dyrt som möjligt för arbetsköparna att anställa.
4. Skapa segregation. På så vis kommer infödda och invandrare aldrig att mötas och lära känna varandra. Misstänksamheten ökar. Segregation kan du skapa genom att i enlighet med punkt 2 bestämma var invandrare ska bosätta sig. Se till att alla hamnar på samma ställe. Eftersom du i enlighet med punkt 3 har sett till att många invandrare är arbetslösa så kommer de inte att ha råd med något annat än hyresrätter i billiga områden. Även detta bidrar till segregationen.
5. Se till att skatterna på arbete är höga. Det gör att både infödda och invandrare lever på marginalen och inte kan skaffa sig något sparkapital även om de har arbete. Detta förstärker både intrycket att livet är ett nollsummespel (punkt 1) och att vi måste tas om hand av staten genom diverse bidrag (punkt 2).
Några som har följt ovanstående instruktioner till punkt och pricka är Socialdemokraterna. Och se hur väl de har lyckats! Främlingsfientliga Sverigedemokraterna fick rekordmånga väljare i senaste valet. Det är nog ingen slump att SD får sina flesta sympatisörer från S.
Jag ska bli pappa i augusti (så var det officiellt).
Att bli förälder innebär att man måste sätta sig in i helt nya ämnen. Som t ex vetenskapen om föräldrapenningen. Jag har 45 universitetspoäng i matematik och 80 i datavetenskap, men inte får jag fullt grepp om denna snårskog för det. Varför måste det vara så krångligt?
Och varför måste den vara så orättvis? Det barn som har föräldrar som arbetar får mer än det som inte har föräldrar som arbetar.
Mitt förslag: Tilldela alla barn en viss summa, samma för alla, oberoende av föräldrarnas inkomst. På så sätt skulle det bli möjligt att skaffa barn när som helst i livet, och barnen skulle få en mer jämnt fördelad materiell standard.
Vänstern klagar på att marknadsekonomi upprätthåller orättvisor, men varför har de då inte tagit chansen att konstruera ett system som fördelar föräldrapennigen jämnt mellan barnen? Är inte alla barn lika mycket värda?
När jag bodde i Katrineholm – ett starkt sossefäste – så kunde jag ta del av följande: En kommunal cykeluthyrare med priser på 20-50 kr för tre timmar. Ett kommunalt kafé i bibliotekslokalen. Ett kommunalt växthus. Ett kommunalt äventyrsbad.
Likadant ser det ut i många andra kommuner runt om i landet. Dessa företag lyder inte under de vanliga ekonomiska lagarna utan kan hållas vid liv av skattemedel. Pengar som borde ha gått till det som egentligen är kommunernas kärnverksamhet: att se till att alla medborgare oavsett plånbokens tjocklek har tillgång till vård, skola och omsorg.
Kommunala företag utan intresse av vare sig vinst eller expansion slår ut lokala entreprenörer som hade kunnat växa och skapa nya jobb och nya varor och tjänster.
Företag ska drivas av privatpersoner, inte av myndigheter!
Det är inte ofta jag upplever att politiker säger precis det jag tänker, men när näringsministern och centerledaren Maud Olofsson uttalar sig så är det så. Läs dagens DN debatt!