Inga religiösa ledare, tack

I SvD idag skriver Christina Doctare att hon är orolig för sekulariseringen och att materialismen inte räcker som lösning på människors psykiska ohälsa.

Jag håller med om det. Men lösningen är verkligen inte, som Doctare menar, kristna andliga ledare. En religion som fokuserar på lidande och synd och har ett romerskt tortyrredskap som symbol hör inte hemma i denna tid. Inte heller tro utan ifrågasättande.

Det som måste till är helt enkelt att vi börjar erkänna att vi faktiskt är andliga varelser. Vi måste sluta blunda för det som egentligen är helt uppenbart: Att vi inte är våra kroppar utan endast har dem till låns en tid, att vi reinkarnerar och att vi själv har valt våra liv för att uppfylla vissa syften.

Hur kan det vara uppenbart? Det är det för den som tar del av alla de tusentals berättelser om nära döden-upplevelser, tidigare liv-upplevelser och ut ur kroppen-upplevelser som finns. Det är det för den som tar sig tid att utforska sitt eget psyke. Det är det för den som letar efter de handfasta bevis som finns för att vi är något mer än meningslösa klumpar av atomer.

Religioner behövs inte. Världsalltet är tillräckligt fantastiskt ändå.

Om äktenskapet

1. Avskaffa helt äktenskapet som begrepp i lagen. I lagen ska endast talas om partnerskap.

2. Avskaffa kyrkornas rätt att juridiskt binda två människor till varandra. Endast staten ska ha rätt till detta, och det ska då kallas partnerskap.

3. Låt det sedan vara upp till varje kyrka att definiera vad de menar med äktenskap. Alltså, först ingår man partnerskap. Sedan, om man vill ingå något som kallas “äktenskap” så vänder man sig till valfri kyrka. Är man homosexuell så vänder man sig till en kyrka som accepterar homosexuella äktenskap. Kyrkan kan då välsigna partnerskapet eller göra vad de vill med det.

Vore inte detta den bästa lösningen för alla?