Sov i tält i en skog i Linköpingstrakten. Drömde att jag var i en skog på natten och skulle hitta “hem” vilket var något slags hus. Jag såg en massa träd framför mig men inget hus men gick ändå i den riktning jag trodde det skulle vara. Ju längre fram jag kom desto mörkare blev det och till slut var det helt svart så jag var tvungen att treva med händerna på marken framför mig. Plötsligt kände jag något. Huset? Nej, en hand! En varm och levande manshand! Och där var en till. De var stilla. Men nu kände jag att de höll fast i mig! Jag drogs neråt mot marken, blev rädd och vaknade. Det var fortfarande mörkt.

Hur ska det här tolkas? Jag var ute på vift i min astralkropp, men den började dras in av den fysiska kroppen (“hem”). Att jag såg sämre ju närmare jag kom stämmer med Robert Bruces m fl beskrivning. Till slut var jag alldeles nära och kände mina egna fysiska händer. Jag drogs in av kroppen och uppfattade det som att det var händerna som drog i mig, trots att de egentligen kändes stilla och ofientliga.