Den kände parapsykologen Dean Radin har kommit ut med en ny bok, Entangled Minds, och jag har läst den. Liksom i föregångaren The Conscious Universe går han grundligt tillväga och presenterar statistik från undersökningar som visar att psi-fenomenen existerar.
Han presenterar även en hypotes om hur det skulle kunna fungera. I kvantfysiken finns ett fenomen som kallas entanglement, vilket jag förmodar bäst kan översättas med hoptrassling. Det innebär att två objekt kan vara sammanbundna som om de vore ett objekt, trots att de befinner sig långt ifrån varandra, och utan att någon information överförs mellan dem. Radin menar att det är i stort sett samma fenomen som orsakar psi, men i makroskopisk skala, alltså mellan två hjärnor.
För oss som själva har upplevt diverse psi-fenomen är det ingen tvekan om att han har rätt i att psi existerar. Däremot tycker jag att hans hypotes sitter för mycket fast i det gamla vanliga reduktionistiska materialistiska synsättet. Även om två hjärnor skulle kunna vara hoptrasslade, hur skulle de kunna känna igen varandras tankar? Även om ingen information överförs mellan hjärnorna, så måste den ena hjärnan orsaka ett visst mönster i den andra, och hur ska den mottagande hjärnan veta hur den ska tolka mönstret?
Nej, här måste vi vända upp och ner på hela tankesättet. Jag är övertygad om att det är medvetandet som är det centrala – själva grunden – både för människor och för kvantpartiklar. Materien är sedan en passiv produkt av medvetandet, inte tvärtom. Och det finns egentligen bara ett medvetande som alla delar på. Uppdelningen i olika medvetanden är en illusion. Därmed blir ”hoptrasslingen” självklar, ja det stora mysteriet blir i själva verket varför vi vanligtvis upplever oss som separata individer istället för en enda!
Hur som helst en mycket läsvärd bok.