Liberaler bekämpar endast ofrihet

”Socialister bekämpar rikedom. Liberaler bekämpar fattigdom”, säger Fredrik Segerfeldt i en debatt i TV4. Det är ju ett kärnfullt sätt att uttrycka det.

Fast jag skulle nog säga att liberaler endast bekämpar ofrihet. Sen kommer det som en konsekvens att fria människor skapar rikedom. Eftersom människor är olika bra på att skapa rikedom så blir de som är bra på det rikare än andra. Det finns ingen orättvisa i detta. Ingen har tagit något från någon annan.

Men Johan Ehrenberg påstår att rika människor blir det på andras bekostnad. Som vanligt när detta påstås kommer ingen förklaring till hur det skulle gå till. Jag skulle vilja veta: När används våldet eller tvånget eller hotet som gör att fattiga människor hålls kvar i fattigdom? Hur ser det ut? Vem håller i batongen eller pistolen? Tyvärr ställdes inte den frågan i programmet.

Vad vi vet är att när människor släpps fria att skapa rikedom så blir alla människor rikare, även de mest fattiga, därför att ingen människa lever isolerad. Inte ens en uteliggare i Sverige behöver svälta, därför att den lever i ett rikt samhälle.

Som vanligt misstolkas liberaler av media. Segerfeldt säger inte alls att klyftorna ”inte är tillräckligt stora”, som det står i beskrivningen till programmet. Han säger att om det visar sig att stora inkomstskillnader medför ökande rikedom för alla så är dessa acceptabla. Det är långt ifrån samma sak som att mena att stora inkomstskillnader är eftersträvansvärda. Men jag tycker han skulle trycka mer på att det är friheten som är den viktiga principen.

Men det roligaste med den här debatten var att Ehrenberg erkänner att han bekämpar rikedom. Om man driver det till sin spets så hamnar man i Nordkorea, där viss fri marknad tillåts – så länge ingen blir rik på det. Så fort någon samlar på sig mer pengar än vad som behövs för mat och tak över huvudet, då tar staten det ifrån den. Eller i Sverige på 70-talet, när marginalskatten var så hög så att det fungerade på samma sätt.

Inkomstsklyftorna%20i%20Sverige%20forts%C3%A4tter%20att%20%C3%B6ka

Barmhärtighet att låta människor vara fria?

”Flyktingpolitik handlar om barmhärtighet och medmänsklighet” skriver pastor Stefan Swärd. Nej verkligen inte. Vi ska inte släppa in människor av barmhärtighet eller medmänsklighet. Vi ska släppa in dem därför att det är deras rättighet att komma hit!

Det handlar inte om barmhärtighet och medmänsklighet, det handlar om frihet. Alla människor borde ha friheten att flytta dit de vill, av vilka skäl de vill, så länge de inte begår brott. Att sortera ut människor vid nationsgränserna är brott mot mänskliga rättigheter.

Dokumenterade poltergeist-fenomen

En av de mest spännande YouTube-kanalerna jag prenumererar på är NQGHOSTHUNTER. Jag har följt den nästan från starten.

Det är en man i Australien som jobbar som fotograf. Han arbetade en tid på ett stort kontor där han ibland hörde konstiga ljud från källaren. Han gick ner för att se vad det var som lät och blev ganska förvånad när han såg kartonger och andra föremål röra sig till synes av sig själva. Han återvände regelbundet och filmade det han såg och lade upp det på YouTube.

Efter en tid upphörde aktiviteten i kontorskällaren. Men då började istället mystiska saker hända hemma i hans lägenhet! Poltergeisten hade uppenbarligen flyttat hem till honom. Kanske den inte gillade att han visade intresse för spökerierna.

Se alla klipp ända från starten och säg sen att spöken inte finns!

Tre sorters socialister

Det finns tre sorters socialister: egoistsocialister, nationalsocialister och internationalsocialister.

Eller rättare sagt, de två första finns, den tredje typen finns inte eftersom den är så omöjlig, men den i alla fall möjlig att föreställa sig.

Egoistsocialister bryr sig bara om en sak: att sko sig själva på andras beskostnad. Till detta tar de hjälp av statens våldsmonopol. De röstar fram partier som gynnar dem själva. De kan säga att de är socialister för att de vill dela med sig till andra, men det är bara retorik. Till syvende och sist är det alltid bara de själva som har betydelse. De lever ofta på A-kassa eller socialbidrag och har inga moraliska betänkligheter inför det, försöker inte komma ur det. De få som jobbar klagar ständigt på att de inte har lika hög lön som grannen.

Nationalsocialister kanske ni trodde var i stort sett utdöda efter andra världskrigets slut, men det är inte sant. Judehat, krigshets och nazismens symboler är i stort sett utdöda, ja. Men resten av nationalsocialismen lever och frodas. Staten ska vara stor och stark, individen betyder ingenting. Alla ska offra sig för det Nationella Stora Målet. Skatt betalar man gärna hur mycket som helst, för staten är alltid god och vet bäst i alla lägen. Staten äger egentligen alla pengar, och om individerna får behålla något av det de har arbetat ihop ska de vara tacksamma.

Nationalsocialister ser sig själva som goda, de säger att alla ska hjälpas åt och inbillar sig att de är generösa och givmilda på riktigt. Det är bara det att denna ”hjälpsamhet” och ”generositet” stannar vid landets gränser. De kämpar för ”rättvisa” löner och levnadsvillkor inom landet. Förhållandena utomlands har de inte en tanke på att jämföra med. Det ses som självklart att skattepengar som tas ut av högavlönade ska gå till lågavlönade inom det egna landet, trots att dessa pengar skulle göra mångdubbel nytta utomlands.

För övrigt är det inte deras egen hjälpsamhet de skryter med. ”Stjäl från mig!” säger de till staten. ”Jag har inget eget samvete och ingen aning om vem jag vill hjälpa, ta mina egendomar och gör det åt mig!”

Invandringen ska vara starkt begränsad, därför att människor utomlands ses som hot och problem istället för resurser. Man släpper gärna in ett fåtal flyktingar för syns skull, men absolut inte några som enbart kommer för att arbeta, för det antas att jobb då försvinner för de som redan bor i landet. Som om inte fler människor skulle skapa jobb!

Internationalsocialister är bara en teoretisk, påhittad typ av socialister. Jag nämner dem ändå, eftersom det är den enda typ av socialister som skulle kunna ha någon form av logiskt sammanhang med det socialister brukar säga. Deras prat om ”rättvisa” i betydelsen ”alla ska ha lika mycket” borde rimligtvis gälla alla människor i världen (och egentligen alla andra varelser också!).

Eftersom Sverige är ett internationellt sett mycket rikt land så borde alla internationalsocialister skicka merparten av sina tillgångar utomlands så fort de uppstår, för att jämna ut olikheterna. De borde även avskaffa landsgränserna och släppa in alla som vill. Men eftersom de vill ha en så kallad välfärdsstat och ser alla invandrare som hjälplösa offer skulle statskassan genast ta slut på grund av flitigt utdelande av socialbidrag.

Landet  skulle alltså snabbt kollapsa ekonomiskt, och det skulle inte längre finnas något att dela ut. Det vet egentligen socialisterna, och därför är de inte internationalsocialister, utan nationalsocialister (lös uppskattning andel ca 80%) och egoistsocialister (ca 20%).

Några andra typer av socialister finns inte.

(Den uppmärksamma läsaren kanske vill påpeka att så kallade frihetliga socialister är internationalsocialister eller en helt egen typ, eftersom de inte vill ha en stark stat. Men jag menar att även de är nationalsocialister, helt enkelt eftersom det krävs en stark stat för att driva in höga skatter och hindra folk från att driva företag och förfölja människor med avvikande åsikter. Men om de skulle klassificeras som internationalsocialister så visar det bara hur omöjliga deras idéer är.)

Döda älgar jättekul enligt Stefan Löfvén

”Jag har inte varit så glad sedan 1991”, har SvD som rubrik på en artikel om nye s-ledaren. Vad hände 1991 som var så roligt, tänker jag. Sovjetunionen föll samman? Carl Bildt blev statsminister?

Nej, det han var med om då var att han ”fällde” sin första ”18-taggare”. Med andra ord dödade han en stor och ståtlig älg och tyckte det var jättekul. Och har fortsatt med älgdödande sedan dess. Synnerligen osympatiskt.