Befria dig själv och andra.
Efter många år av ständigt ökande köttkonsumtion i Sverige kan vi nu äntligen se en minskning. Det är köttindustrins eget propagandaorgan Svensk Köttinformation som rapporterar om statistiken som LRF har tagit fram.
Den totala köttkonsumtionen 2005 var 62,1 kg, jämfört med 62,8 kg 2004.
Jag ska fira med en köttgryta – gjord på sojakött.
Ur bruksanvisningen:
Stekning
Att steka i ugn är bekvämt och praktiskt. Stekar av nötkött, som rostbiff och innanlår, blir saftigast om de tillagas i 125 grader ugnsvärme, men tar litet längre tid än vid högre ugnstemperatur. Välj en ugnssäker form med låg kant där steken precis får plats, så undviker du att skyn torkar in. Vid ugnsbakning av julskinka bildas det ofta mycket spad. […]
Grillning
Storleken, marmoreringen (insprängt fett), formen, mängden och temperaturen på det som du ska grilla inverkar på tiden och resultatet. Fisk och ljust kött (fågel, kalv och gris) blir inte lika lätt färgsatt som mörkt kött (nöt och vilt). […] Fläskkotletter, biffar, fiskfiléer o.d. placeras högt upp i ugnen medan t ex tjocka revbensspjäll placeras i nedre delen av ugnen. […]
Men vilken temperatur är lämpligast för stekning av aubergine och zuccini? På vilken höjd ska jag placera mina sojabiffar och tempeh-bitar när jag grillar dem? Palsternacka, morötter, paprika, lök, rotselleri och äpplen går också att grilla.
Köttsamhälle.
Expressen hade en sån bra rubrik på sin hemsida idag: ”10 000-tals grisar hotas av slakt”. Äntligen uppmärksammas detta massmördande! tänkte jag. Fast fattades det inte några nollor i den siffran?
Men när jag läste artikeln fann jag att Expressen tydligen bara uppfattar en liten del av grismördandet som ett hot mot grisarna. Artikeln handlade om att 10 000-tals grisar var smittade av salmonella. Djuren var tydligen inte sjuka, utan bara smittade. Men de skulle ändå dödas, ”så att det inte drabbar konsumenterna”. Konsumenterna av grisarnas kroppar alltså. Man kunde också läsa att symptomen på salmonella var ”illamående med kräkningar, magkramp, diarré, feber, huvudvärk”. Det stod inte om detta gällde människorna eller grisarna eller både och. Men med tanke på att ingen bryr sig om hur en gris mår så antar jag att det syftade på människornas symptom. Så nu ska alltså tiotusentals friska grisar dö bara för att undvika att en handfull människor får kräksjuka. Oj, vilken känsla för proportioner!
Men jag har en bättre lösning. Jag vet hur grisarna kan slippa att dö i förtid och att smittas av salmonella, hur konsumenterna ska slippa oroa sig för att smittas och hur lantbrukarna ska undvika att oroa sig för sin ekonomi, och hur inte bara 10 000-tals utan 10 000 000-tals grisar ska slippa födas upp i trånga bås: Sluta äta likdelar. Sluta föda upp miljoner grisar. Odla och ät baljväxter och andra vegetabilier istället.
En del (oftast ickeveganer) påstår att det är svårt att vara vegan. Nej, det är det inte. Inte i den meningen att man måste kunna en massa näringslära, slå i tabeller och avstå från en massa godsaker. Däremot lever vi i ett samhälle där det är svårt att vara vegan. Det är alltså inte veganismen i sig som är svår, utan samhällets anpassning till veganer.
Vi kan ta ett exempel. En del påstår att det som vegan är svårt att få i sig omega-3-fettsyran. Alltid när det talas om omega-3 i media och i läroböcker så sägs det att det finns i fisk. Man kan då få uppfattningen att det endast finns i fisk och att veganer oundvikligen måste få brist på omega-3. Men så är det inte. Det är bara för att de flesta äter fisk som detta nämns som den enda källan. Omega-3 finns även i nötter och frön, och kan intas antingen genom att äta nötter och frön som de är eller genom att ta ett par par matskedar linfröolja om dagen. Det kanske låter besvärligt – men det skulle inte behöva vara så.
Antag att vi levde i ett helveganskt samhälle. Då skulle det inte finnas någon fiskeindustri, inga fiskar i några affärer och inte ens några fiskeredskap att köpa. Däremot skulle det finnas matvaror som vi idag inte ens kan föreställa oss som innehöll omega-3, framställda av nötter och frön. Dessa matvaror skulle finnas lättillgängliga i varje livsmedelsaffär. Knappast någon skulle undgå att äta dessa varor. Endast de mest slarviga skulle därmed få brist på omega-3.
Men tänk om någon fick för sig att bojkotta ”fettsyrevarorna” av någon anledning. För att få i sig fettsyrorna vore hon/han tvungen att äta fiskar. Men hur skulle vederbörande få tag i fiskar? Det vore förstås mycket svårt. Fiskfångst stöddes ju inte på något sätt av samhället.
Dietister och näringsfysiologer skulle då förstås varna för denna farliga kost. ”Det är mycket svårt och det krävs stora kunskaper för att få i sig omega-3 på annat sätt än genom nötter och frön”, skulle de säga. Och de skulle ju ha helt rätt. Att ämnet finns i fiskar skulle vara helt okänt för de allra flesta. Det skulle alltså krävas specialkunskaper för att klara sig utan nötter och frön. Och att sen få tag i fiskar eller fettsyror extraherade ur fiskar skulle förstås vara mycket besvärligt, eftersom fiskar normalt inte fångades och ännu mindre dödades. Man måste nästan vara expert på vildmarksöverlevnad eller stenåldersliv för att lyckas fånga sina egna fiskar, med hjälp av egenhändigt tillverkade redskap.
Men att hitta omega-3 med frö-ursprung skulle vara lätt som en plätt. Man skulle inte behöva ägna det en tanke, liksom de flesta idag inte behöver ägna en tanke åt att få i sig omega-3.
Min poäng är alltså att det är inte så att det är svårt att vara vegan oberoende av hur samhället ser ut! Om samhället stödjer veganismen är det lätt att vara vegan. Det är förstås svårt att inse detta eftersom vi aldrig har haft ett veganskt samhälle.