Tillväxt löser miljöproblemen

Miljöpartiet bygger en stor del av sin politik på en fundamental missuppfattning om vad tillväxt är.

Tillväxt är inte bara att det tillverkas mer prylar hela tiden.

Tillväxt kan innebära att det tillverkas mer prylar, men det kan lika gärna – och det gör det i allt högre grad – innebära att prylarna tillverkas på ett effektivare sätt, så att resurser omallokeras till annat än att tillverka prylar, nämligen tjänster. Tjänster som inte tär på Jordens resurser, utan tvärt om effektiviserar energi- och råvaruåtgången.

Men sen är frågan hur mp har tänkt sig att stoppa tillväxten? Hur ska man hindra människor från att vilja jobba effektivare år från år? Det är en fullständigt omöjlig uppgift, eftersom det är en naturligt drift för människor att vilja förbättra sina liv.

Jag kan ta mig själv som ett exempel. Jag jobbar just nu åt ett företag som sysslar med läcksökning i fjärrvärmenät. Deras kunder – energibolag som driver fjärrvärmenät – kan tack vare detta förebyggande arbete minska resursåtgången för driften av fjärrvärme. Färre uppgrävningar. Reparationer istället för utbyte. Bättre för miljön!

Om jag och min kund och deras kunder får syssla ostört med detta, innebär det ökade intäkter för oss, och då bidrar vi till ökad BNP. Alltså tillväxt.

Enda sättet att hindra oss från att arbeta med detta skulle vara att kasta oss i fängelse. Eller egentligen att avrätta oss, eftersom det är först då våra hjärnor slutar att arbeta.

Detta visar hur världsfrånvänd Miljöpartiets politik är.

Jag tror knappast att mp:s avsikt är att stoppa sådana som oss från att arbeta, men Miljöpartiets skrivning i sitt valmanifest om att ”utveckla ett ekonomiskt system som inte bygger på tillväxt” kan rent logiskt inte betyda något annat.

Lösningen på miljöproblemen är ökad tillväxt. Avstannad tillväxt innebär avstannad effektivisering och status quo för miljöproblemen, utöver att det är en människofientlig och omöjlig politik.

Bättre eco-driving genom att koppla ur

I körskolorna och på alla ställen där man kan lära sig eco-driving så får man lära sig att man inte ska koppla ur i onödan utan snarare koppla ur så litet som möjligt. Argumentet är att när man motorbromsar så blir det undertryck i insuget vilket resulterar i noll bränsleförbrukning.

Det där har jag alltid tyckt är skumt. Visst är det så att inget bränsle går åt vid motorbromsning, men varför ska man bromsa när man vill framåt? Om man vill stanna eller minska farten så ska man förstås motorbromsa så mycket som möjligt, men om man är i en nedförsbacke som inte är alltför brant och man vill vidare så borde man väl tjäna på att koppla ur istället? Då behåller man farten mycket längre, och bensinförbrukningen ligger kring 0.9 l/100km (i alla fall med min Toyota Yaris) eftersom motorn går på tomgång.

Jag beslöt att göra ett experiment. Jag har många gånger åkt sträckan Norsholm-Söderköping (väg 210, 70- och 90-sträckor, kuperat) med min Yaris och försökt köra så snålt som möjligt med vanlig eco-driving. Som allra bäst har jag fått en förbrukning på 4,8 l/100km, för det mesta ligger den kring 5,0-5,1. Men härom dagen testade jag att köra som jag brukar fast koppla ur så mycket som möjligt (i alla nedförsbackar t ex). Resultat: 4,1 l/100 km!

4,1!!!

Det är uppenbart varför det fungerar om man testar det. För att behålla farten i en svag nedförsbacke med motorn ikopplad måste du gasa. Säg att nedförsbacken är 300m lång, följd av en uppförsbacke. Då kanske det går ca 3 l/100km i 400 m (100 m in i uppförsbacken), sen har du förlorat så mycket fart att du måste börja gasa mer, vilket kanske drar 8 l/100km. Men om du kopplar ur innan nedförsbacken börjar så kanske du rullar i 700 m (300 m in i uppförsbacken) pga det lägre motståndet. Under dessa 700 m går motorn på tomgång och drar endast 0,9. Du får alltså en mycket lägre snittförbrukning.
Om det är en brantare nedförsbacke och du motorbromsar så är förbrukningen noll, men å andra sidan så kommer du inte särskilt långt innan du måste börja gasa igen. Så det lönar sig ändå att koppla ur.
Enda tillfällena när man ska motorbromsa verkar vara när man vill minska farten. Borde vara ganska självklart egentligen.

Det här får mig att fundera på varför i hela friden inte detta lärs ut på eco-drivingkurserna? Och varför i all världen är våra bensinbilar konstruerade som de är? De borde givetvis ha ett frihjul; när man släpper gasen så kopplas motorn ur automatiskt.

Tänk på hur du cyklar. Inte trampar du hela tiden, såvida du inte försöker cykla mycket fort eller om det enbart är motionen du är ute efter. Du trampar några tag, rullar, trampar några tag, rullar… Det gör du förstås för att det är mest energisnålt. Att trampa runt benen utan motstånd kräver också energi.

Så här borde bensinbilar fungera: Det finns ingen kopplingspedal. När man trycker ner gasen så kopplas motorn i, och när man släpper den så kopplas den ur. Ännu bättre vore om motorn stängdes av helt när den är urkopplad. När man trampar lätt på bromsen så kopplas motorn i och gasen stängs av, så att det blir motorbroms. Trampar man hårdare på bromsen så börjar de vanliga bromsarna verka. Och trycker man mycket hårt så kopplas motorn ur, för att den inte ska stängas av.

Miljöförstöring beror på brist på miljömedvetande

Marknadsekonomi är det mest framgångsrika ekonomiska ”systemet” helt enkelt eftersom det bygger på frihet (liberalism). Vad däremot många ”liberaler” har fått för sig är att de alltid ska stå på företagens sida mot den lilla människan och mot djuren och naturen. Det är inte särskilt liberalt utan korporativistiskt eller konservativt.

Många liberaler vägrar också, i sin iver att ta avstånd från allt kollektivt, inse att det finns sant kollektiva företeelser, som världshaven eller luften, som vi gemensamt måste ta ansvar för. Att privat ägande fungerar bättre när det gäller ansvarstagande (vilket det de facto gör) innebär inte att vi helt ska låta bli att försöka ta ansvar för det som är sant kollektivt.

Många skulle invända mot påståendet att marknadsekonomin är framgångsrik med att peka på miljöförstöringen. Men den är ju inte en konsekvens av marknadsekonomin som sådan utan av att människor inte är miljömedvetna. Tänk tanken om alla människor skulle bli extremt miljömedvetna. Vad skulle hända? På grund av ändrade konsumtionsvanor skulle flygtrafiken och biltrafiken reduceras till en bråkdel av dagens trafik, till förmån för mer energieffektiva transportmedel. Alla skulle bli så gott som veganer, enbart av miljöskäl. Giftiga kemikalier skulle försvinna från alla produkter. Konsumtionen av prylar skulle överhuvud taget minska kraftigt, till förmån för tillväxt av lokala tjänster och tjänster på nätet. Och så vidare. Inget av detta skulle kräva att vi avskaffar marknadsekonomin, den skulle bara ändra inriktning på tillväxten.

Inget kött för miljöns skull

Det som den vegetariska rörelsen har tjatat om i årtionden, att köttproduktion är många gånger mer påfrestande för miljön än vegetabilisk produktion, kanske börjar bli ett etablerat faktum. SvD skrev om det idag.

Det är mycket enkelt egentligen. Ett nötdjur eller en gris i dagens köttproduktion äter enorma mängder vegetabilier, t ex sojabönor, som har odlats endast i syfte att ätas av dessa djur. När vegetabilierna omvandlas till kött så försvinner omkring 90% av proteinet på vägen. Om vi människor äter bönorna direkt så får vi alltså tio gånger så mycket mat, och det går åt en bråkdel av energin och vattnet i odlingen.

Lösningen på skogsskövlingen

Det talas mycket om problemet med att regnskog skövlas. Desto mindre nämns om eventuella lösningar. Det enda man får höra är att om si och så många år kommer regnskogarna i Brasilien att vara helt borta om det fortsätter i samma takt som nu.

Men vad är orsaken till att regnskogarna skövlas? Är det så att brasilianarna är mer egoistiska och omoraliska än vi här uppe i Norden? Vi lyckas ju sköta våra skogar utan att utrota dem. Problemet här är väl snarast det omvända, att skogarna anses bre ut sig för mycket (för mycket för vem kan man ju fråga sig, men det är en annan fråga).

Nej, problemet är att i Brasilien ägs skogen av staten, som säljer rättigheter till privata företag att avverka den. Observera att de säljer inte marken, utan rättigheten att avverka. Företagen tar därför inget ansvar för att ny skog ska växa upp, utan går hela tiden vidare till nya fräscha områden att skövla.

Nu skulle förstås en del säga att se där vad onda företagen är, vilka egoister som inte känner ansvar för den gemensamma egendomen! Och så börjar de ropa på förbud och regleringar. Men det finns bättre lösningar, som inte begränsar människor och gör dem arbetslösa. Här i Norden är det tillåtet att äga skogsmark. Givetvis tar man då ansvar för sin egendom och ser till att plantera ny skog efter avverkning. Man vill ju gärna ha avkastning på sin investering på lång sikt.
Lösningen är alltså att införa privat äganderätt av regnskog.

Vi har två val: Att fortsätta hoppas på att människor av rent idealistiska skäl ska ta ansvar för skogen, trots större kostnader. Eller att se till att de kan vinna ekonomiskt på att ta ansvar. Det förra har vi sett är lönlöst, det andra vet vi redan att det fungerar.