Feltänkt av socialistiska djurrättsdebattörer

I en debattartikel i Aftonbladet 28 maj uppmanar fyra skribenter läsarna att sluta äta kött av djuretiska skäl. Jag anser att de har helt rätt i det, men vad jag vänder mig emot är att de framför två ”system” som orsaken till djurförtrycket: speciesismen och kapitalismen.

Man får uppfattningen att de tror att ”några” i samhället har ”infört” dessa ”system”, och att om vi bara avskaffar dem, så kommer äntligen människornas inneboende snällhet att göra samhället till ett paradis.

Så resonerar bara socialister. Det är ett extremt kollektivistiskt synsätt.

För vad är egentligen speciesismen? Man brukar definiera den som en artmotsvarighet till rasismen. Alltså fördomar om och diskriminering av individer baserat enbart på deras arttillhörighet. Men vem skulle tala om att ”avskaffa” rasismen? Varken rasismen eller speciesismen är några ”system” som går att avskaffa, i varje fall inte genom några politiska beslut. Det handlar om varje individs attityder till andra arter och folkslag, och dessa går enbart att ändra genom debatt och opinionsbildning och varje individs vilja att genomskåda sina fördomar.

Kapitalismen är inte heller ett ”system”. Det är snarare frånvaro av system, frånvaro av politik som hindrar människors ekonomiska frihet. Kapitalismen är en konsekvens av liberalismen, enligt vilken alla har rätt att göra vad de vill, så länge de inte skadar andra. Om någon skadar någon annan, så är det statens uppgift att stoppa detta.

Detta ska självklart gälla även inom ekonomin. Att avskaffa kapitalismen innebär att avskaffa friheten. Det är ingen slump att alla socialistiska länder präglas av våld, ofrihet och fattigdom. Det tycks ha gått skribenterna helt förbi att statistiken visar att ju större ekonomisk frihet ett land har, desto rikare är det.

Skribenterna begår ett rent logiskt tankefel när de hävdar att både speciesismen och kapitalismen måste avskaffas för att djurförtrycket ska försvinna. Om alla människor blev konsekventa antispeciesister och alltså veganer, men samtidigt kapitalismen fanns kvar, hur skulle då djurförtrycket ändå kunna bestå? Vem skulle förtrycka djuren om alla vore veganer?

Det är inte kapitalismen som gör att strävan efter vinst sätts i första rummet, som skribenterna påstår. Det är människors drivkraft att skaffa sig bättre liv. Utan vinst, ingen förbättring. Problemet när det gäller djurförtrycket är att vi inte har lagar som förbjuder uppfödning och dödande av djur i kommersiella syften, på samma sätt som vi har sådana lagar för att förhindra förtryck av människor.

Jag vill med detta svar på de fyra socialistiska veganernas debattartikel visa att inte alla etiska veganer är vänstervridna. Socialisterna vill införa ett förtryckande politiskt system som hindrar folket från att förbättra livet för både sig själva och djuren.

Liberalismen är den mest etiska, fredliga och framgångsrika ideologin. Konsekvenserna av den är kapitalism, rikedom för alla och – även om inte många har fattat det ännu – veganism. Om man lever enligt principen att inte skada andra i onödan, så är man både liberal och vegan.

Slutet för köttindustrin

Att köttindustrin som vi känner den idag kommer att upphöra är det ingen tvekan om. Det finns helt enkelt vare sig logiska, etiska, ekonomiska, kulinariska, känslo-, miljö- eller hälsomässiga argument för att fortsätta föda upp och mörda kännande medvetna varelser på löpande band när det finns så mycket bättre alternativ, nämligen att odla vegetabilier.

Men den sista spiken i kistan för djurmassmördandet kanske blir odlat kött. Och då menar jag odlat kött, inte ”odlade” djur. In Vitro Meat Consortium bildades i Norge i juni 2007 och i april i år har de sitt första möte. Syftet är att få igång kommersiell odling av köttvävnad. Framsteg har också gjorts i laboratoriemiljö.

Henrik Haagsman, professor i veterinärmedicin vid universitetet i Utrecht, Nederländerna, och en av de ledande forskarna på området, har inga förhoppningar om att helt slå ut den vanliga köttproduktionen. ”Istället kommer naturligt kött förmodligen vara något vi äter vid festligare tillfällen, medan vi äter odlat kött till vardags.”, tror han.

Festa med mord? Är det inte ganska sadistiskt och sjukt?

Javisst, och det kommer självklart att vara den rådande opinionen när odlat kött har blivit vardagsmat. Sunt förnuft säger oss att man inte ska döda djur i onödan.

Men tills dess kan vi väl försöka inse att det egentligen är ännu mer sadistiskt och sjukt att äta mordframställt kött inte bara till fest utan slentrianmässigt varje dag, som de flesta gör nu, trots att vi har vegetabiliska alternativ.

Massmord till lugn musik

Nu ska köttätarnas samveten stillas på ytterligare ett sätt. Lugn musik ska spelas för grisar på väg till slakt, för att inte oroa grisarna och de grisätande människorna alltför mycket.

Men det hjälper inte hur mycket de än lugnas, onödigt dödande är och förblir fel, fel, FEL! Att döda grisar för att äta upp dem är totalt och rent ut sagt för jävligt överflödigt och onödigt, eftersom det finns bättre alternativ, nämligen vegetarisk mat.

Djurrättsfrågor från skolelev

Djurrättsfrågan har kommit i skymundan på sistone, så här får ni se svar på några frågor från en skolelev jag fick idag:

Jag har en liten fråga till er angående djurslakten och om det är rätt att slakta och äta kött. Varför ska man inte få göra det, det går ju till så i naturen, så varför skulle det vara fel?

Är det verkligen det som pågår i naturen som ska bestämma vad som är moraliskt rätt och fel? I naturen finns både våldtäkter och stölder, men inte tycker vi sådant är rätt för det.

Sedan så har jag aldrig sett några köttfabriker ute i naturen. Det sätt som djur föds upp på i fabrikslokalen kan väl inte påstås vara naturligt.

Nej, det som bestämmer vad som är rätt och fel är om någon blir lidande av vårt handlande eller inte. Jag tycker även att vi ska känna respekt för allt levande, det är bäst i det långa loppet både för djuren, miljön och oss själva.

Varför får inte vi äta djur när lejon och tigrar får det?

Lejon och tigrar är rena köttätare och måste äta kött. De har inte heller förstånd att inse att deras bytesdjur lider och dör, de ser dem endast som mat.

Människor däremot kan leva helt vegetariskt, och vi kan inse att djur lider och dör om vi äter upp dem. Dessutom kan vi nuförtiden framställa så mycket och billig vegetarisk mat att vi inte behöver äta djur.

Är vi mindre värda än dem?

Jag tycker att det är fel att tala om värde när det gäller kännande varelser. Är du mer värd än din farmor? Är en professor mer värd än en senil åldring? Varför ska vi ställa sådana frågor? Är inte det ganska fascistiskt? Och vad menar vi med detta värde? Värde för dig personligen? För ekonomin? För Gud?

Vi ska inte försöka jämföra varelsers ”värde”. Vi ska försöka respektera allt levande och fråga oss vad våra handlingar får för konsekvenser för andra. Lider grisen när vi stänger in den och slaktar den? Ja. Kan vi äta något annat, som inte orsakar grisar lidande? Ja. Alltså gör vi det.

Eller tycker ni att de också gör fel?
Man kanske skulle tvinga dem att inte heller äta kött, de kanske skulle må bättre på bananer?

Det är bara de som kan förstå att de gör fel som gör fel. Det vill säga de flesta människor men inga djur.
Rovdjur mår inte bra av att äta bananer. Men för människor är bananer nyttiga.

Det är ju så att jag är kristen och tror på det som står i bibeln och där står det att gud skapade djuren så att vi skulle ta hand om dem och leva av dem!

Så jag fattar inte riktigt vad det är som är fel i det hela?

I bibeln står mycket som är motsägande, det står t ex också på något ställe att vi ska äta endast växter. Så jag tycker inte att bibeln kan ge någon vägledning i denna fråga.

Men många kristna brukar ju tala om att människan ska ”förvalta” skapelsen. Det tycker jag inte man gör särskilt bra om man bygger stora fabriker där man föder upp och dödar djur trots att man lika gärna kan äta vegetariskt.

Litet stress får de tåla

Aftonbladet gör ett försök att granska KRAV-märkningen. Bland annat kan man läsa detta citat av en bonde som gick ur KRAV för att han ansåg att det var bättre att skilja ko och kalv åt en dag efter födseln istället för efter fyra:

”Vi hade personal som inte stod ut att jobba när de såg vilken separationsångest både kon och kalven fick. Kon skrek efter sitt barn och kalven grät efter sin mamma. Stressen hos djuren blev mycket mindre när vi skilde kon och kalven åt efter ett dygn.”

Jaha, mycket mindre blev stressen. En del stress var det alltså kvar. Men det får de väl stå ut med. För mjölk och kött måste vi ju ha. Inte!