Paradigmskiftet kommer snart

Se filmen The Day Before Disclosure:

Fler filmer om utomjordingar:

En äkta utomjording på film?

Dokumentär om ovanstående:

Utomjording i fönster (Stan Romanek):

Intervju med Romanek:

Jim Sparks har förts till UFO:n hundratals gånger, fullt medveten:

Starchild, skalle från hybrid mellan människa och någon utomjording:

Dr Leir tar bort implantat som utomjordingar har stoppat in:

Och är ni riktigt öppetsinnade så lyssna på utomjordingen Bashar som talar genom ett medium:



Slutet för materialismen

Jag har just läst Charles T. Tarts senaste bok The End of Materialism – How Evidence of the Paranormal is Bringing Science and Spirit Together. Tart sammanfattar och ger exempel på forskningsresultat som påvisar existensen av “paranormala” fenomen såsom telepati, fjärrsyn, prekognition, psykokinesi och healing.

En stor del av boken ägnas åt att förklara varför dessa forskningsresultat ignoreras av större delen av forskarvärlden. Förklaringen är, att det rådande materialistiska paradigmet är så djupt rotat, att många forskare ägnar sig åt “scientism” (“vetenskapism”?) istället för åt vetenskap. Data visar på existensen av paranormala fenomen, men eftersom de inte går att förklara med det materialistiska paradigmet, så ignoreras de och bortförklaras med att “vetenskapen har visat att sådant inte är möjligt”.

En sådan hållning är en trosföreställning, inte en vetenskaplig sådan. En vetenskapsman intresserar sig för märkliga data, försöker reproducera dem och tänker ut en teori som kan förklara dem. Sedan utför han fler experiment och kollar om resultatet blir det förväntade utifrån den nya teorin. Om så är fallet, stämmer teorin, annars förkastas den. Om han inte kommer på någon teori som stämmer med resultaten, så kan han för den skull inte ignorera data och hoppas att de någon gång ska förklaras av den rådande teorin:

Among some people, there’s certainly a hard-core adherence to materialism that insists that everything will eventually be explainable in terms of current and yet-to-be-discovered physical laws (such as quantum effects). So we can ignore psi phenomena and spirituality, and wait until progress in physics handles them?

This is certainly an attitude that people can take, but it’s not science. Philosophers call this attribute promissory materialism, and it’s not science, because it’s not falsifiable: you can’t prove that it might not be true. I could just as well claim that these phenomena will all be explained one day in terms of little green angels with four arms who mischievously avoid our attempts to see if they’re real.

Tart menar att bevisen för psi-fenomenen är så tydliga, att vi nu bör gå vidare och undersöka oss hur dessa fungerar i stället för att enbart försöka påvisa deras existens. Jag ska bara ge ett exempel på hur lurigt dessa fenomen kan bete sig: något som Tart kallar psi-missing.

Anta att jag singlar slant ett stort antal gånger och låter två försökspersoner försöka använda sina eventuella prekognitiva förmågor för att förutsäga resultatet för varje slantsingling. Den ena personen tror på prekognition, den andra inte. Resultatet kan då mycket väl bli att den som tror på prekognition får ett resultat bättre än slumpen, medan den som inte tror på prekognition får ett resultat sämre än slumpen. Om man då inte utför en noggrann statistisk analys så tar dessa resultat ut varandra, och man får för sig att experimentet inte påvisade prekognition.

Men hur kan man i ett sådant test få ett resultat under vad slumpen skulle ha gett? Det måste betyda, att för det mesta gissar man bara, men då och då använder ens undermedvetna prekognition för att ta reda på det korrekta utfallet, för att sedan välja det icke korrekta.

Psi-missing always amazes me when I think about it. I know that in ordinary psychological functioning, we often show distorted perceptions and thoughts that uphold our beliefs and prejudices. Here, in extraordinary functioning, or psychic functioning, the mind unconsciously manifests a “miracle”, ESP, to support its belief that there are no miracles and no ESP.

Bokens slutsats är att psi-förmågorna pekar mot att vi är spirituella varelser, vi är inte meningslösa produkter av blinda biologiska och kemiska krafter, vi lever inte meningslösa liv som slutar med döden.
Här är ett föredrag av Tart, om “Survival” (med vilket han menar att överleva döden), i vilket han tar upp en del av det som End of Materialism behandlar:






Medvetandet är fundamentalt

Medvetandet är mer fundamentalt än materien, inte tvärt om som det nuvarande vetenskapliga paradigmet säger. Se det här föredraget med Peter Russell:







En hel bok i samma ämne av Peter Russell kan du läsa på hans hemsida.

John Hagelin säger liknande saker:


och ett annat längre föredrag:





Dean Radin närmar sig ämnet från parapsykologin:





Inga religiösa ledare, tack

I SvD idag skriver Christina Doctare att hon är orolig för sekulariseringen och att materialismen inte räcker som lösning på människors psykiska ohälsa.

Jag håller med om det. Men lösningen är verkligen inte, som Doctare menar, kristna andliga ledare. En religion som fokuserar på lidande och synd och har ett romerskt tortyrredskap som symbol hör inte hemma i denna tid. Inte heller tro utan ifrågasättande.

Det som måste till är helt enkelt att vi börjar erkänna att vi faktiskt är andliga varelser. Vi måste sluta blunda för det som egentligen är helt uppenbart: Att vi inte är våra kroppar utan endast har dem till låns en tid, att vi reinkarnerar och att vi själv har valt våra liv för att uppfylla vissa syften.

Hur kan det vara uppenbart? Det är det för den som tar del av alla de tusentals berättelser om nära döden-upplevelser, tidigare liv-upplevelser och ut ur kroppen-upplevelser som finns. Det är det för den som tar sig tid att utforska sitt eget psyke. Det är det för den som letar efter de handfasta bevis som finns för att vi är något mer än meningslösa klumpar av atomer.

Religioner behövs inte. Världsalltet är tillräckligt fantastiskt ändå.

Ett logiskt argument för själars existens

Tänk dig att du uppfinner en maskin som kan kopiera vilken klump av materia som helst, levande organismer ej undantagna. Man använder maskinen genom att lägga ett objekt till höger i maskinen och trycker på en knapp. Kopian hamnar då till vänster i maskinen. Kopian blir exakt, ned på atomnivå.

Nu placerar du en försöksperson till höger i maskinen. Du ber personen att säga “Jag ligger till höger” eller “Jag ligger till vänster” efter kopieringen beroende på var den ser sig ligga då. Du trycker på knappen. Kopieringen sker ögonblickligt. Nu ligger det två identiska personer där, den ena till höger och den andra till vänster. Nu säger de, exakt samtidigt i mun på varandra: “Jag ligger till höger” respektive “Jag ligger till vänster”.

Inget konstigt med det. Deras kroppar inklusive deras hjärnor har kopierats in i minsta detalj. Deras sinnestillstånd med minnen, känslor och allt måste alltså också ha kopierats. Kopian är precis lika levande som originalet. Världen har fått en ny medborgare som måste få fulla rättigheter. Eftersom en ny hjärna har uppstått så har även en ny själ uppstått, ty med det materialistiska synsättet föds och dör själen med hjärnan.

Men frågan är vad den som lägger sig i maskinen upplever. Att den alltid ligger kvar till höger efter kopieringen, eftersom det är den som är originalet? Det skulle man kunna tro. Med det materialistiska synsättet verkar det rimligt.

Men nu modifierar du maskinen något. Man lägger nu objektet i mitten, och kopieringen är inte längre någon egentlig kopiering, utan ett slags celldelning. Alla atomer delar på sig helt symmetriskt och glider iväg åt var sitt håll, så att ett objekt hamnar till höger och ett till vänster. Det går inte att säga vad som är kopia och vad som är original.

Utifrån sett, när du betraktar kopiering av en försöksperson så ser det precis likadant ut som förut, bortsett från att du börjar med att lägga personen i mitten. De två personerna säger efter kopieringen “Jag ligger till höger” respektive “Jag ligger till vänster” i mun på varandra.

Men vad händer när du själv lägger dig i maskinen och låter den “celldela” dig? Finner du dig ligga till höger eller till vänster? Det måste vara 50/50% chans. Du kan ju omöjligen tycka dig befinna dig på båda ställen samtidigt, eftersom det skulle kräva någon form av kommunikation mellan de båda hjärnorna. Du måste “välja” antingen eller.

Men vad är det då som gör att du “väljer” antingen den ena eller den andra kroppen?

Det är en gåta som inte går att förklara med det materialistiska synsättet! Det kan bara förklaras med att “något” verkligen har placerat sig i den ena kroppen men inte i den andra. Själen kanske?

Frågan är då vad som händer med den andra kroppen, den som du inte vaknar upp i. Bosätter sig en ny själ i den? Eller blir den stendöd? Eller ligger den för resten av sitt liv i koma? Och om en ny själ hamnar i den, var har den befunnit sig innan? Hur stor del av själslivet tar den med sig in i den nya kroppen och hur mycket hämtas från hjärnan den placerar sig i?